- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
93

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Primus och Ultimus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN FJÄRDINOEN OCH SVARTBÄCKEN 93

sig trött på boktryckarens små, små likformiga vassa
typer.

Under dessa vandringar gjorde han en ny och
som han tyckte ganska intressant bekantskap med sin
egen personlighet. Så länge hade han umgåtts med
andras tankar och meningar att han alldeles glömt
sina egna. Han fann en viss ursprunglighet i dem och
tyckte att de kändes mycket varmare än de andras. Så
tänkte han över sitt förflutna liv och fann det så
solljust det kunde vara, för solljust. Allt vad han
hemligast önskat hade han fått, allt vad han företagit
hade lyckats; alltid hade han fått sin vilja fram,
ingen sorg hade han haft. Han kände sig ofri härvid;
lyckan tyranniserade honom - lyckan förföljde
honom! Han erfor ett ödes hand över sig och han
trodde sig vara den förste, som förstod att Polykrates
kunde vara olycklig. Dessutom ägde livet ingenting
att ge honom mera; han visste sitt öde; han visste
att han kunde vid 45 års ålder äga ett vetenskapligt
rykte, han visste att han därigenom kunde nå
äreställen; han hade redan den skönaste och bästa kvinna
- om ett år kunde hon visserligen vara ful, sjuklig,
kanske icke så god mer. Det hade han icke mod att
bära, ty han kände att han icke övat sina krafter att
bära något sådant, och å andra sidan: om så ej bleve
förhållandet, så stod han åter på den gamla punkten
med sin evinnerliga lycka, sin dödande lycka! Han
förundrade sig dessemellan över att han icke kände
någon hemlängtan.

När dessa tankar gjorde honom oro, reste han
ner till Rom och umgicks med konstnärer och unga
utlänningar vid beskickningarna. Här fördes då ett
lustigt liv, och det roade honom stundom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free