Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Primus och Ultimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINQEN OCH SVARTBÄCKEN 95
jag ej! Men Perseus föddes av Danae och ett
guldregn, och jag ser ändå honom med därnere;
därnere, ja! Men himlen är ju däruppe; då måtte det
här vara det andra!
I detsamma kom ett stjärnfall i synbar riktning
från zenith; han såg endast reflexen i vattnet och
blev skrämd av den ljusa punkten, som tycktes komma
underifrån rätt upp emot honom. Med ett anskri
var han uppe på barriären.
- Jag kommer! utropade han och kastade sig
med huvudet före ned i den mörka spegeln, som
spräcktes och förvandlades i en gnistrande kaskad.
Han syntes snart över ytan och lade sig lugn på
rygg betraktande stjärnorna, tills båt kom och tog
honom.
- Jag är så lycklig, var hans enda yttrande,
när han fördes in till hospitalet för sinnessjuka i
Neapel.
Ultimus hade återfått sin avhandling jämte
upplysning att samma »upptäckt» var gjord ett par år
förut och att den obestämbara kroppen under
spektroskopet visat sig vara oxalsyra.
Denna underrättelse skulle säkerligen ha
förkortat hans liv om icke samtidigt han fått veta, att
systern blivit förlovad med en väl bärgad person och
att han därigenom befriades från varje ängslande
omsorg för henne.
Då han nu befann sig ensam och fristående,
kunde han icke underlåta att känna sig till en viss
grad lugn och på samma gång en smula lycklig. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
