- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
104

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Det gamla och det nya

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

104 » I VÅRBRYTNINGEN

- Ja, men du skall vara rolig!

- Rolig; ja, så att du får skratta åt mig! Det
har jag varit nu i femton år och därför är jag där
jag är. Tänk, att låta folk skratta åt sig och finna
nöje i det? Fåfängan förstås? Men de förakta en
sedan! - Jag känner mig så förb. sentimental i
kväll! Har du varit kär, gosse?

- Åja! Och du då?

- Joo! Hör på! Nu börjas det; men det blir
inte långt. Naturen hade begåvat mig med en
ganska ovanlig mage, korta ben, ett fult, fett ansikte och
en stark sångröst med en egendomlig näston, som
kunde framkalla de förfärligaste skrattsalvor. Jag var
smickrad av den uppmärksamhet, som visades min
talang; jag slets från den ena bjudningen till den
andra och utbildades småningom till en lustigkurre,
en gycklare; jag var med ett ord en »rolig d-1».
Mina visor voro många, och ledsnade den ena
generationen på dem, så kom det alltid en ny och fann dem
roliga. Men så for jag en sommar åt hembygden,
där jag hade en liten flicka, som jag tyckte om. Hon
blev alldeles galen i mig och sa att jag var ’den
trevligaste karl hon visste. Jag tog hennes [-uppmärksamhet-] {+upp-
märksamhet+} åt mig och vågade en dag att i
trädgården framföra min anhållan om hennes hjärta och
hand. Hon svarade med ett gapskratt och ropade
på några andra flickor, att de skulle komma och
se på något riktigt tokigt. Jag försäkrade att det var
allvar, men hon skrattade ändå mer och s*de att jag
var utmärkt. Jag måste hålla god min och vara
utmärkt. Jag blev ledsen och förtvivlad och sjöng
inte på åtta dagar, utan sökte framstå så allvarlig
som möjligt. Hon fann mig först tråkig och till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free