- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
123

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Huruledes jag fann Sehlstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 300 fiskare under vår, sommar och höst. Dessa
300 äro inhysta i 10 kojor, uppförda av strandgods,
sönderbrutna åror, utslagna relingar, kvistar, ljung,
lera och jordtorvor. Havet är för fiskaren den
gröna duken, som han spelar på. Om kvällen
sätter han ut allt vad han äger, sina dyrbara
»bragder», om morgonen tar han antingen in några tunnor
strömming eller också ingenting, eller också har han
förlorat sin egendom i havets djup. Det är skärkarlarnas
Homburg, detta Huvudskär – det är bara
pistolerna som fattas.

När vi anlände till Huvudskär blåste det redan
sina 7 skålpund, himlen var mörk och havet som
bläck. Det var kväll. Nere vid stranden, på
havssidan till, stod ett kummel med ett vitt kors på.
Det såg ut som ett altare i ett gravkor. Här hade
en dansk skonare förlist med manskap och allt. Sjön
hade redan börjat vräka och skummet fördes av
vinden högt upp på holmen. Ljungtuvorna lågo som
remmar efter marken, horisonten, som mörknat allt
mer, röck inpå, små holmar försvunno i en blink,
hela marken dånade, man blev mörkrädd, ty det
föreföll varje ögonblick som om denna vattenmassa
skulle sluka upp hela skäret.

Nere på jakten hade man emellertid fått
toddyvattnet i ordning och satt redan vid tända ljus och
spelade kort på klaffen. När detta väl var
undangjort, trevade vi oss i mörkret upp till tullstugan,
där vi skulle beskänkas med en nattdryck. Det var
det enklaste rum man kunde se. Vitrappade
väggar utan tapeter, en bänk, ett bord, en säng, i
vilken den vakthavande mästaren låg och rökte ur en
svartbränd träsnugga. Nu tog vår musikus fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free