Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Huruledes jag fann Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vi blevo mottagna på det vänligaste och förda
ner i trädgården, undfägnade med frukost och punsch,
upptäckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det
blev middag. Men var är Sehlstedt? Man iakttog
en viss reserverad tystnad var gång hans namn
nämndes. Vi sågo dörrstycken uppe i tullhuset, målade
av Elias själv, vi sjöngo hans visor efter frukosten
med pianoackompanjemang; men han själv! Är han
död, eller sover han? Äntligen ombeddes vi att i
sluten trupp, under tullinspektörens anförande, med
sång tåga upp och hälsa gubben. Vi gjorde så,
travade genom den rysliga sanden upp till en backe,
där en rödmålad stuga stod. Den såg precis ut som
alla andra stugor med en förstugukvist; på en
rabatt några dahlier och litet reseda. Ovanför dörren
satt ett förgyllt posthorn. Vi stämde upp och stodo
i andaktsfull tystnad, väntande att få se det glada
huvudet sticka ut genom ett fönster, som stod
öppet! Sången var slut! Nej, det blev ingenting.
Slutligen gick vår anförare in och kom efter en stund
tillbaka med mannen, som syntes besvärad. Vi fingo
sedan höra att han i sin blygsamhet ej tyckte om
några hyllningar eller förevisningar. Vi blevo
föreställda. Han bad oss vara välkomna, och så blev det
tyst! Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blivit straffad
och historien varit slut; men den gamle, som strax
därpå gick in, lämnade oss i skötet av sin familj.
Han återkom dock snart nog med konjak och vatten
och hade skakat allvaret av sig. Nu deltog han i
sången, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt
glad, och det troliga är, att han icke hade mycket
att vara glad över. En illasinnad kamrat inom
verket och Sandhamnsbo hade uppträtt på ett gement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
