- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
133

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - På Kanholmsfjärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN HAVET 133

denne uppgav så livliga nödrop, att kamraten lovade
och släppte fram syndaren, som eljest ofelbart skulle
ha blivit krossad mot ångarens stäv. Men
segelsällskapet? Ja, det vet ingen var det håller hus,
eller när det skall börja manövern, förrän någon
upplyser om att de hålla pä som bäst att segla, och
verkligen skönjes en och annan vit fläck i fjärran,
inte större än en mås i naturlig storlek.
Förstoringen ökas. Nu äro de här. Mathilda, tvåårigt sto,
värdigt att vara fallet efter Ariel och Dagmar,
fört av ryttmästaren Harmens. Men se hur väl
han sitter; i samlad galopp vänder han och så
med sträckta tyglar full trav, skummet fräser om
bringan, sidorna löddra sig. Här behövs varken
spö eller sporrar, och inte dammar det heller och
inga hundar och inga gatpojkar! Vad tycks om
sådan löpning? Så kommer Violet, en vacker lady av
bästa familj, kastar med huvudet bakåt och är skön
som döden. Varför skulle du vara snål i sista
ögonblicket? Din herre och man skulle eljest ha fått
dricka din skål ur en silverbägare i marokängsfodral!
Det där klädde dig inte, sköna Violet, såvida icke
det var artighet mot den vackra Danskan, som
förvred hjärnan på alla karlar den dagen. Och sedan
Ariel! Meyers lexikon vet inte om det skall sätta
dig bland luftandarna eller vattendemonerna, och
sannerligen jag vet det heller! Och sedan den vackra
Danskan med sitt etatsråd och sin stora klyvare.
Det fanns en gammal båtälskare ombord på vår
ångare, och när han fick se Naja greps han av en
sådan passion till den sköna, att han under senare
delen av färden försjönk i ett djupt svårmod, så att
han varken åt eller drack!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free