Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - På Kanholmsfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN HAVET 135
dagen gått för bottenrevat, har nu lagt bi. Vita
märren kastar en skugga stor som Cheops’
pyramid, och mästaren på Kanholmsfyren slår på olja.
Svärtorna komma sträckande och leta upp sina
nästen, sedan musiken och svordomarna lagt sig. En
ung stockholmare, som aldrig sett havet eller
havsvatten, skiljer sig från sällskapet och går med
brådskande steg ner till stranden. Sedan han sett sig
försiktigt omkring, hämtar han upp en handfull
vatten och smakar. Det är verkligen salt! Ja, det är
det! Sedan tar han upp några tångbålar och
undersöker dem noggrant. Det är verkligen tång! Ja,
det är det! Sedan kastar han en vittomfattande
blick utåt Dalarögattet! Detta streck är havet; och
han fotograferar tavlan på sin näthinna. Om han
kunnat dröja ett par timmar till, skulle han över
sydöstra landet ha fått se Sandhamns fyrar; två
ögon, som hålla utkik i mörkret, det ena alltjämt
öppet, det andra då och då varnande med en
betydelsefull blinkning. Men ångvisslan och fanfarerna
kalla honom tillbaka, och Kanholmsfjärden ligger
snart lika tyst och sorglig som den brukar om
vardagarna, vågorna ta av sig sina vita luvor och gå
till kojs; det stiger ett mörkt moln i väster; solen
har ledsnat på spektaklet och tycker att det kan
vara nog, allting går hem och lägger sig. Äro vi
i väg än? Se så där ja! Loss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
