- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
137

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN HAVET 137

arbetet med äppelträden, förskaffade mig entré i
huset, där jag snart fick mig ålagda varjehanda små
uppdrag, bland annat att stå modell eller kolorera
planscher. Och att Dahlströms oförmåga härrörde
av förakt för eller brist på modell, såsom en biograf
påstått, vågar jag alltså jäva, och det kan
kostym-förvaltaren vid de kungl, teatrarna likaledes göra, ty
så granna kläder som vi då fingo bära, har jag aldrig
varken förr eller senare burit, och de voro just
hämtade ur teaterns garderob.

Om figurerna ändå blevo inkorrekta, så var det
mitt fel och icke sönernas, ty den äldste var en jätte
till kroppen och »skapad» till Carl X, vilken konung
D. som oftast älskade att framställa. Den andra
sonen var en lång räkel med ett Pfaltz-Zweibriickiskt
ansikte och tjänstgjorde som Carl XI.

Denne son är nu död, och »Carl X» är farmer i
Sydstaterna.

Det var en afton åtta dar före jul. Jag stod
utklädd till dalgosse och bar på en litografisk sten,
som skulle föreställa en dalkarlsklocka. Gubben satt
och tecknade: de båda Carlarna stodo och kolorerade
litografier på ett strykbräde samt tittade då och då
hånande efter mig om jag skulle tröttna.

Det drog i armarna och bultade i pulsarna, men
jag hade fast beslutat mig att icke’ tröttna förrän
gubben själv sade till om att upphöra. Detta glömde
han dock vanligen. Då öppnades dörren, och in
trädde Markus Larsson som räddaren, ty gubben
steg genast upp och hälsade honom. Larsson var
nämligen en av de högst få, som någon gång
besökte den gamle, och D. var förtjust i honom, ty han
disputerade så bra och hade mycket av D:s opposi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free