Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN HAVET 139
en naturskildring rörde han handen såsom om han
fört penseln, och när han talade om solnedgången såg
jag reflexerna i hans öga. Jag såg huru
novembervinden blåste genom hans mörka, yviga hår; huru
mustascherna höjde sig av indignation när han stod
inför domaren, och huru ett besynnerligt vekt ursinne
gnistrade ur hans ögon när han, hånande sig själv,
parodierade sitt försvarstal. Hela mannen verkade
som cinnober och asfalt, hans livfärger.
Det var sol och det var likbår, eldsken och natt,
kanske även något avgrund och lågor. Han tillade
sina substantiver epitet, vilka verkade som rött
bredvid blått; adverber från mörkrets regioner togo
adjektiver från himmelen under armen; han gjorde
ett superlativ över superlativen utan att begagna
svordom, och han komponerade med toner: det var
färgläran, tillämpad på språket.
Han fantiserade kanske största delen, men det
var vackert, och därför vill jag försöka att återge
det; kan jag det icke - då har också jag
fantiserat.
Markus Larssons berättelse.
- Det var i början av december för så och så
många år sen - det minns jag inte. Sandhamn låg
som ett fyrfartyg ankrat i havet. All förbindelse med
land var slut, ty det varken bar eller brast, och
man hade provianterat för tre månader. Fyrarna
voro icke släckta, ty havet gick ännu öppet, men
man hade icke sett ett fartyg på tre veckor.
Det var eget att iakttaga huru infamt goda alla
människor blevo så snart vintern kom. Alla små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
