Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN HAVET 143
Och så i mörkret höjde sig en ännu mörkare kropp;
det var en sjö. Han reser sig hotande, högre än
våra huvuden, han går mot oss, han springer ljudlös
- nu är han här.
Nu blixtrar det till; mitt på den mörka vågen
står en ljus cirkel, och vid skenet ser jag den
hemska gröna färgen, som i nästa ögonblick blir likvitt.
Vi äro uppe på vågen och skummet yr omkring oss,
men återigen ser jag den lysande cirkeln flamma till
och försvinna i mörkret. Jag rycker lotsen i rocken
så att det brakar i knapparna:
- Såg du inte?
- Jo visst, det är från vår lanterna!
Jag vände mig om, och ljuset från lanternan,
som vi hade hissat på toppen, föll mig i ansiktet. I
detsamma hördes ett klämtslag, tungt och dovt som
en brandsignal. Nu var det lotsens tur.
- Hörde han? viskade han konvulsiviskt, och
jag kände huru hans andedräkt rimmade sig i mitt
hår.
Ett klämtslag till!
Jag kände att jag frös ända ner i stövlarna och
att håren reste sig på pälskragen. Ja, aldrig i mitt
usla liv har jag känt mig så liten, ty jag stod mitt
emot det oförklarliga. Ingen kyrka fanns på tre mils
avstånd. Någon klockprick finnes ej i hela Svenska
skärgården, skonaren kunde icke ha en så stor
klocka, och till på köpet kom ljudet nedifrån.
- Detta betyder något, sade lotsen, ja, ja, jag
vet nog att man inte kan undgå sitt öde. Vet herrn
jag ville lega ut vakten i kväll och bjöd pojkarna tio
riksdaler, men ingen ville! Vi få väl se!
- Tror Otto på skrock?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
