- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
151

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN HAVET 151

lugnande, om icke mina nerver varit så ytterligt
retade av de oupphörliga ryckningarna.

Jag fick dödsfantasier. Locket hade fallit av
strömmingsfjärdingen, och jag såg med avund på de
vita skepnaderna, som sovo där så lugnt med öppna
ögon. Även de hade dött i blomman av sin
ungdom, under stilla promenader i de dunkla
tångskogarna därnere på den otäcka sjöbottnen.

I min betryckta ställning måste jag se på dem,
ty jag kunde icke vända på mig, och vad jag än
tänkte på, såg jag alltjämt de öppna röda ögonen
stirra på mig. Då förstod jag, varför pappa lade
tolvskillingar på systerns ögon när hon var död. Jag
filosoferade över min stryksticksask för att förströ
mina tankar. Jag såg ännu en ring efter
stearinljuset som jag släckte i går kväll, ty jag begagnade
alltid asken som ljussläckare. Jag erinrade mig vad
jag hade läst just då, vid det där ljuset, innan jag
somnade i min varma säng. Det var en obegriplig
filosofi, som jag lånat av prästen. Som jag aldrig
viker i böcker, utan fäster pagina i minnet, erinrade
jag mig genast sid. 26, där jag slöt. Det handlade
om Kant. Det enda jag fattat av den mannens för
övrigt underliga läror var imperativet att man måste
tro. Nu rock det till igen. Jag beslöt mig för att
tro, men min hjärna var så förvirrad, att jag ej
visste på vad.

På Otto trodde jag inte mera, ty han var
tydligen bortkommen och dessutom ej att lita på, då
han ju nyss hade satt bort en skonare. Brodern var
visserligen bättre, men han satt vid fockskotet. Så
där raglade min hjärna av och an mellan för och
akter, tills jag slutligen tror att jag trodde på Kan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free