- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
152

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152 I VÅRBRYTNINGEN

holms fyr, med en hemlig reservation, i händelse vi
snart skulle komma i lä under landet.

Mycket riktigt. Ryckningarna upphörde och med
dem dödstankarna, och när vi strax därpå
passerade »Vita Märrn», vilken stod likt ett vitt spöke
på sin klippa, kände jag mig som hemma hos mig,
och satt redan och öste i allsköns rö efter en
valfången styrkdryck. Jag nickade vänligt åt fyren och
tackade för gott sällskap, varpå vi vände ned mot
ett annat ljus, som sken mycket oroligare, men också
mycket varmare - det var smedens, hos vilken vi
skulle rasta.

Vilken vällust att få gå i land och räta ut sin
domnade kropp efter en sådan färd!

Vi sutto snart framför en stockeld inne hos
smeden, där man höll på med julrustningar, och talade
om det överståndna som om en lustig bagatell.

Sedan vi ätit och druckit, började vi att leka.
Man dansade efter mungiga; hundarna skällde och
hoppade kring golvet som galningar; själva Otto
hade glömt sin sorg, och ingen frågade om orsaken
till den sena resan. Där berättade även Otto om
anledningen till den underbara klämtningen. Det var
ledvagnen som fockskotet löper på, vilken lossnat i
den ena ändan, och sedan tjänstgjorde som en slags
stämgaffel.

Snart sutto vi åter stuvade i vår båt och skulle
börja kryssningen över fjärdarna ned till Vaxholm.
Jag hade noga förvissat mig om att inga större
vatten förefunnos på den återstående vägen, och litade
dessutom på de nyförvärvade själskrafterna.

Det dröjde dock icke länge, förrän ett nytt
elände började, sju gånger värre än förut, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free