- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
153

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN HAVET 153

insåg snart, att fjärdar kunna vara ganska stora,
fastän de äro små - för lotsar. Vi dublerade
»Silverkannan», under fara att bli sönderslagna mot det
branta berget.

Månan hade emellertid gått upp och stack fram
mellan trasiga moln, vilket gjorde uppträdet ännu
hemskare, ty nu såg man eländet i all dess storhet.
Sjöarna voro svarta som bläck, och månljuset låg
som drivet silver, fläckvis. Det stötte på likvagn.
Brodern, som satt i fören och höll utkik, hade dragit
på sig en svart oljerock, vilken alltjämt vättes av
sjöarna och när ljuset föll på rockens tunga, skarpa
veck, såg mannen ut som en järnstaty. Vinden kom
rytande över landen och kastade sig handlöst ned
på båten, som pressades och våndades. Då vi vände
under land, hördes ett ögonblick suset i de snöiga
granarna eller viskningen i vassen, varvid jag
tänkte: Herre Gud, den som vore i land! - Så
voro vi åter ute igen, och då vaknade alla goda
föresatser. Du har varit ett svin, Larsson, men
kommer du med livet från den här färden, så
skall det bli folk av dig, tänkte jag helt vackert.
Jag var icke annars rädd för sjön, men nu voro mina
nerver ytterligt försvagade, helst som den artificiella
sinnesstyrkan började blåsa bort. Jag domnade
småningom av och förföll i en slags osalig dåsighet.
Pling, plang, kling, klung, klong, lät det plötsligen.
Jag vaknade och lystrade. Omigen! Det var
glas-harmonika, speldosa, fortepiano, men det var vackert
tillsammans, och jag blev helt varm. Musik på sjön i
månskenet, mitt på fjärden!

Kling, klang, ett långt kratsch som av en
kran-såg, och båten stannade, mitt i sjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free