Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - I Notre-Dame och Kölner-Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kiel; återstod blott att gå upp i staden och
promenera i mörkret; ty det var mörkt ännu och
lyktorna voro släckta.
Med filten, pläden och nattsäcken i handen
började jag min vandring. Det var en gråkall, mulen,
fuktig, förfärlig morgon och stengatorna voro
dåliga. Jag kom till en bro, som gick över floden;
där satt en man till häst på ett högt postament, jag
tänkte icke på att erinra mig vad han månde vara
för en; jag kunde för övrigt icke se mer än den
suddiga silhuetten mot den mörka himlen. Då
erinrade jag mig att det var Rhen som porlade under
mina fötter; jag skänkte densamma en lång,
ofördelaktig betraktelse; det var så långt jag kunde se
ett smutsigt vatten mellan fula stränder – och
ingenting vidare!
Jag började anställa självmordsdoftande
reflexioner över min resa, som så vänt upp och ned på
mina föreställningar om den synliga delen av världen,
som så skakat mig och sållat mina illusioner att
där icke fanns en kvar.
Nordsjön var ju som en spegel i fyra dygn, och
man hade sagt mig att den alltid var i uppror. När
jag som barn reste över Björkfjärden hade man sagt:
det är ingenting mot när man kommer ut på
Östersjön; när jag rest på Östersjön sade man att jag
skulle se Kattegatt bara; jag reste på Kattegatt i
storm och skröt med att Kattegatt var ingenting!
Jag hade bara en illusion kvar: Nordsjön! Den skulle
dock vara värre än det värsta! Vi beforo den i
oktober: midsommarsväder; vi spelade trekarl på
storluckan och icke en lapp rörde på sig. Jag har dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
