Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192 I VÅRBRYTNINGEN
- Det var snällt att du kom, så att jag fick säga
adjö - det bär av snart! hälsade mig gubben.
Jag sökte övertyga honom, att det ej var så
farligt, men det lönade ej mödan.
- Vill du göra eld i kakelugnen? Det börjar bli
svalt, avbröt han mig, och nu förstod jag huru det
stod till.
- Behöver du näver, så tag i notskåpet. Det
räcker nog till, fortfor han.
Jag svarade ej, utan skar några trästickor, och
snart hade vi en duktig brasa.
- Öppna nu chiffonjéklaffen - tredje lådan till
vänster uppifrån - tag hit den!
Och nu gick han igenom en bunt papper och
brev, som jag anmodades att kasta på elden. Sist
återstod blott ett konvolut. Han stirrade på det och
lade det under huvudgärden. Efter en stund tycktes
han ångra sig och tog fram detsamma, öppnade det
och lämnade det åt mig att lägga på elden.
Papperet brann först, så att jag genom röken kunde se
en flik av en fordom rosenröd klänning. Om ett
ögonblick var den svart som den andra askan.
- Hör du, Gustav,, började han ånyo efter en
stunds tystnad, tror du på ett liv efter detta?
- Visst gör jag det, farbror.
- Ja, det gör jag allt med! Man kan således
räkna på att få leva igen ett nytt liv, ett bättre ä,n
detta, som bara för mig varit ett stort misstag...
Vårföre blev jag född? Var det bara för att spela
narr åt människorna? Jag vet att man skrattat åt mig,
jag vet det; men jag levde ändå, ty jag trodde på
min kallelse. Nu tror jag inte längre. Därför är
det slut... Men vem gav mig den där tron? Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
