Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄR OCH DÄR 193
Herre kanske? Då hade han väl någon mening
med det? - Giv mig min flöjt!–––-Kasta honom
i elden.
Jag hade ingenting att svara men dröjde likväl.
- I elden med den boven! skrek gubben, och
nu reste han sig på båda armarna, för att se hur
det sprakade om buxbomen.
- Hör du hur det visslar i honom? Nu kan han
spela. Se bara hur klaffarna smälta hela skalan
uppåt... Så där, nu kommer C-klaffen. Hör du så
han piper? Jag tror han gråter. Ja, gråt du! Det
är ingen som skrattar åt dig, om det blir falskt.
Gubben föll tillbaka på sin bädd och grät.
Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat
vid dörren. Han förstod genast vad det var frågan
om och därför brydde han sig ej om att fråga hur
det stod till.
Då L. fick se honom, räckte han honom handen.
Nyberg såg förtvivlat sorgsen ut och teg. Därpå
satte han sig vid brasan.
- Är inte fiolen med? frågade L.
Nyberg gick efter sin gamla vän.
- Spela för mig, herr Nyberg!
Och Nyberg stämde och stämde; till sist kom
han sig i gång. Han spelade utan noter, men
stirrade oavlåtligt in i kakelugnen på de ramlande
bränderna. Han måtte hava sett underbara syner, ty
så hade jag aldrig hört honom spela. Det var hela
hans förflutna liv, som rullade upp sig för mina
blickar. Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som
barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty
tonerna togo form, och bland dem en kvinna, mild
och helig, som minnet av en moder. Tempot ökade
13. - Strindberg, I vårbrytningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
