Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - Början av Ån Bogsveigs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200 I VÅRBRYTNINGEN
alla åt honom. Modern ville ge honom en ny
klänning till julen, men Björn sade, att han ingen skulle få.
Grisar sprungo omkring i stugan och gjorde
ofog; men det var en, som var beskedligare än de
andra, ty han smutsade ej Åns sänghalm och han var
Åns vän. Ån kallade honom Grotte. Var gång
fadern sparkade Ån, gjorde denne en visa för Grotte;
ty det var ingen ann’ som förstod vad Ån sjöng, och
därför sa’ de att han var dåre. Men Grotte kom
alltid luffande, satte sig på bakbenen och klippte med
öronen: det är bra. -
Dagvården var färdig,,
- Lyft av kitteln! sade en.träl. till Ån.
- Inte, sa’ Ån.
Trälen tog med sleven i sådet och kastade på
Ån. Ån torkade sig i ansiktet och teg.
- Lägg till honom, du Ån! skrek en annan träl.
- Jag rår inte, sa’ Ån och lade sig i halmen. -
Det började dagmejna och isen smalt från
jöklarna. Då blev Grotte orolig, ty en gylta hade kommit
in i stugan. Han ledsnade på Åns visor och blev
borta en natt. Ån kunde inte sova. På morgonen
kom Grotte in och tittade i dörren. Ån lockade
honom, men då kröp han bakom mjöllåren.
Då kvad Ån:
»Gångekarl,
För goemånad
Akta dig!
Isen är hal,
Skaren är lömsk,
Skredet går,
Bäcken går,
Böljan går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
