Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett tecken på andlig förruttnelse, utan att den var
sund och nödvändig.
På grund av vad som nyss anfördes kunna
vi emellertid med visshet förutspå, att då
naturalismen icke längre kan säga något nytt i sin
riktning, kommer den att falla. En ramlad skola
har dock icke verkat förgäves. Det har ingen
skola gjort. För det första efterlämnar den många
njutbara arbeten, som överleva århundradet. För
det andra giver den i arv åt eftervärlden en
estetisk erfarenhet, som förr eller senare ånyo kommer
till godo på något sätt. En skola har alltid, för
ätt tala i liknelse, skänkt människan ännu en ton,
ännu en tangent på estetikens piano.
Fråga är nu om naturalismen, åtminstone
vad litteraturen angår, icke redan når den kritiska
punkt, där ursprungligheten och ungdomen sluta
och efterklangen och ålderdomskrämporna taga
vid. Smaken är ett hjul, söm går runt och plötsligt
lyfter i dagen den sida, som nyss vändes mot
marken. I vår tid, som utmärker sig för nervös
brådska, tycks detta hjul snurra ännu fortare än
tillförene. En viss stiltje har avgjort redan visat
sig inom den naturalistiska strömningen, och detta
är ett ominöst tecken. Har naturalismen ännu
något nytt att säga oss, att överraska oss med?
Näppeligen.
Naturalismen i Frankrike har skänkt
århundradet Zola och kulminerat i honom. Vi kunna
nämligen väl svårligen förmoda, att någon verkligt
begåvad skriftställare skulle framträda och gå ännu
längre i naturalistisk riktning än han. Visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
