Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tanken har endast ett steg från
gråvädersdikten till det svårmod, som i allmänhet röjer sig
i nutidens skildringar både på prosa och vers.
Även detta svårmod torde komma att blekna för
nya stämningar.
Var stund av glädje är en stund av egoism,
ty den är utan medlidande med de tusen, som
samtidigt lida. Goethe är ofta egoist. Fornglädjen
var ett ljust palats på mörka källrar.
Barndomsglädjen är också egoism — och dock kunna vi
minnas både forntidens och barndomens glädje
med saknad och sympati.
Vår altruism och vår åskådning äro oförenliga
med fornglädjen. Den är förlorad, kanske för
alltid. Nyss sågo vi, att fornglädjen var ett ljust
palats på mörka källrar, nu se vi, att vår
altruism är ett ljust palats med en mörk vind.
Tillkämpa vi oss icke en viss* resignation även i vår
altruism, blir denna vårt fördärv i stället för
vårt vapen. Vi bli nedbrutna och odugliga. Kan
detta sägas om vår altruism, med hur mycket
mer skäl böra vi ej tillämpa den satsen, när det
gäller vårt eget livs lidanden. Förra
århundradets entusiaster åkte sjungande till avrättsplatsen,
och vi minnas dansläraren, som gjorde ett
entrechat på giljotinens plattform. Förra
århundradets män och kvinnor nedböjdes ej av
sin altruism och de växte under motgången.
Deras resignation och entusiasm gåvo dem en
styrka, som vi sakna. De mest upphöjda
personligheter ha satt sin ära i att bära lidandet
med tålamod, ja, undergivenhet. Sokrates jämrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
