Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANS 25
metaforen framträder skarpast, nämligen hans två
mästerverk »La Terre» och »Qerminal», mest
gripande. De göra i ännu högre grad än hans
övriga arbeten intryck av stor konst. Allt detta
bestyrker den meningen, att stor konst icke blott
är i behov av naturalismens manlighet, utan att
den även kräver något drag av idealismens
kvinnlighet, att den i viss mening är hermafrodit.
Vad användandet av liknelser angår, finns väl
intet rimligt skäl att försmå dem. Vi kunna i en
enda blink uppfatta en situation eller ett helt
landskap med vårt öga. För att en ordmålning skall
verka illusoriskt måste den också vara lätt
överskådlig och icke räkna upp för mycket, icke vara
för brett upplagd. Konsten att måla i ord är därför
till stor del konsten att koncentrera. I en liknelse
kan man koncentrera. Den kan, om den är väl
funnen, i några ord åskådliggöra det som annars
fordrade en lång beskrivning.
Om en idealistisk strömning skulle vara i
antågande, få vi väl dock icke därför antaga, att
verklighetens djupa brunn skulle vara så utsinad,
att den icke ägde en enda droppe kvar. Även
om naturalismen ramlar, eller rättare sagt, sakta
förbleknar som skola, få vi väl icke antaga, att
vår mödosamt tillkämpade förmåga att skildra
verklighet med ens skulle bortkastas som ett
odugligt käril. Men man kan ösa ur verklighetens brunn
på många olika sätt och dock giva vingar åt sin
inbillningskraft och åt den idealism, som lever
inom oss alla. Allt tillkännagiver, att litteraturen
inom den närmaste framtiden blir sammansatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
