Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANS 29
petighet. Georg Brandes har i sitt arbete om
Polen skildrat polackarnas smak för det ridderliga,
det lysande. Härvidlag skulle väl skildringen i
någon mån kunna passa in på svenskarna’ om
också med den inskränkningen, att vår smak för
det lysande icke bär en fullt så utpräglat romantisk
karaktär utan snarare en skymt av renässans.
Vårt framställningssätt utmärker sig dels genom
benägenhet för didaktisk predikan, dels också
genom mer smidighet, djärvhet och flykt än
grundlighet och djup och försmår endast ytterst sällan
användandet av prydnader. Om Sveriges skalder
förklädde sig i danskt eller norskt språk, skulle
de dock igenkännas på sina smycken liksom Cola
di Rienzi.
Om det nu påpekade skall betraktas endast
som en egenhet eller rent av som ett lyte, blir
en annan fråga. Emellertid är vårt lynne en gång
sådant, och det skall näppeligen lyckas oss att
göra om det. Vi få alltså taga hänsyn till vårt
lynne sådant det nu är, då vi försöka att leta oss
till vilket framställningssätt, som lämpar sig bäst
för oss. Man kan tycka, att härvidlag tjänar det
icke mycket till att resonera, och till någon del
kan ju också detta vara sant. Jag tror ej, att en
författare reflekterar över sitt framställningssätt,
när han producerar. I en sådan stund är han
oavsiktlig som ett barn. Idéerna komma över honom
som en åskby, och sex veckor efteråt, när han
ser boken i bokhandelsfönstret, tänker han: Kors,
är det verkligen jag som skrivit det där! Hur i
all världen gick det till? — Så oreflekterad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
