Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANS 31
och stänkvis flerstädes i hans romaner. Ett sådant
litet intermezzo som när Mefistofeles och tomten
konversera i Uppsala domkyrkotorn smakar
svenskt lynne. Man skulle kunna göra sig rolig
över detta påstående och säga, att jag endast
spårar svenskt lynne i författarnas tillfälliga
sidosprång och ej i deras solidaste verk. Detta beror
därpå, att de sällan begagna svenskt lynne som
bas för sina solidaste arbeten, utan oftast endast
låter det slippa fram i förbigående som av misstag.
Hos Snoilsky röjer sig det svenska lynnet på
flera sätt. Jämföra vi hans Svenska bilder med
Fänrik Ståls sägner, visa oss de förra genast ett
svenskt måleriskt drag. Även igenkänna vi det
svenska lynnet i hans ungdomsdikters ysterhet, i
hans konstnärligt överlägsna form och hans klara
färg. Våra målare i Paris äro också bekanta för
sin klara färg. Jag anför endast de ovannämnda
tre skriftställarna, emedan deras författarskap
synes mig bäst belysa min uppfattning.
Låt oss nu antaga, att naturalismen verkligen
har sagt sitt ord och att vi allt mer komma att
erfara en lågande lust att icke stå stilla på samma
ställe, icke upprepa, icke gå i flock som fåren
kring en och samma skällbagge, utan att kasta
oss in på nya försök. I vårt land spåras, som
antytts, redan de första tecknen till något sådant.
De modiga banbrytare, som för någon tid sedan
framträdde och protesterade mot äldre former,
sade allt med ens och ha intet vidare att tillägga.
Att reproducera sig själv, att säga något som redan
är sagt, har ingen lockelse. Om de icke hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
