Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
STRIDSSKRIFTER
i sitt särskiljande av de olika konsterna allt utom
germanska avhandling om Laokoongruppen. De
ha haft sin Heine och allra sist sin Nietzsche, som
med en romersk hönsförsäljares grymma fröjd
plockar var fjäder ur germanismens arma skinn,
och dock till sist själv förråder sig som german
därigenom, att munnen går honom ända upp över
öronen. Var insats av skönhet och formgivning
har varit en bägare vatten, bräddad av vandrare
vid den sydländska källa, som genom otaliga
rännilar hämtar sina flöden från snön på de
klassiska gudarnas berg.
Men hemlighetsfullt och okänt står bakom
tyskarna ett annat folk med huvud vid huvud,
så långt ögat ser, med långa skägg och
fårskinns-pälsar och en undergiven ödmjukhet i sina ögon.
Det är slaverna. De veta ingenting om
klassici-teten och förstå den icke. Sågo de också fordom
någon afton det franska upplysningstidevarvet
svänga sin solfjäder i kristallkronornas ljus bakom
Peterhovs eller Vinterpalatsets immiga rutor,
minnas de likväl endast denna syn som en tillfällig
och icke älskad gäst. Hur isas icke sinnet vid
anblicken av de oöverskådliga skarorna!
Barbarerna! Och dock, med vilken rätt begagna vi
åter och åter detta fasans ord om stamförvanter
med samma rasuppgift som vi själva:
klassici-tetens störtande! Det förefaller som vore dessa
slaver på ett särskilt sätt mottagliga för praktisk
kristendom och därför måhända bestämda att
utkämpa den allmänna demokratiseringens sista
drabbning. Då vi hör Tolstoys stämma, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
