Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
STRIDSSKRIFTER
skolbänken tycktes oss så främmande! Hur skulle
det bland oss väl heta om en penna, som skildrade
ett helt fälttåg i främmande land utan att späcka
texten med anekdoter och »roliga» bifigurer?
Vad. vi nu för tiden kalla stil är en blandning
av allt möjligt, av humor, små tillspetsade utfall,
akustiska ordsammanställningar och en hel del
kvarlevor från Dickens’ maniererade prosa. Denna
uppsats kan själv tjäna som närmaste
provstycke. Vi äro bokstavligen upplärda i det
smaklösa, och mången gång handlade vi klokast, om
våra verk kastades på elden. För ett antal år
sedan sökte de nordiska skalderna rädda sig
därmed att de klövo sin stil i två skilda delar, två
olika rum med en tjock mur emellan. Goethe
som hellen och som humoristisk nordbo äro två
alldeles olika personer. Detsamma gäller om
Runeberg. De folk, som närmast fostras under
klassiskt inflytande, ha däremot alltjämt visat sig
oemottagliga för de humoristiska strömningarna
från norr. De ha heller icke sörjt däröver.
Ligger icke också Divina Comedia — om vi tvinga
oss till ärlighet — minst två eller fyra trappsteg
högre än själva Shakespeare och hans engelska
samtida?
Med vilken fast resning bygger sig icke
smaken och hur riktas icke inbillningen mot det stora
hos folk, som besitta sådana förebilder som
italienarna eller vilka som fransmännen se sin
kejsare, flammande av vrede, lämna den teater, där
man i stället att spela Racine eller Corneille
förolämpar honom och hans tidevarv med toklustig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
