Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
STRIDSSKRIFTER
i förgrunden, men han råder över vidsträckta
germanska kolonier, från vilka han hämtar både sina
prydnader och sin smärta. Jag kan aldrig se
Wagners sköldmö, omgiven av lågor och valkyriors
härskri somna in vid »eldmotivets» spröda
glas-harmoniketoner utan att tänka på Tegnér och hans
slutliga bortdomnande och död. Mer förhärskande
röjer sig åter germanismen hos Thorild, Marcus
Larsson, Geijer och Almqvist. Har du hört
Almqvists musik? Hon är satt med så oövad hand
att du först genom att länge genomspela de olika
styckena till sist kan vänja dig att förstå hans
avsikter och på så sätt skaffa dig en nyckel. I
enrum skall du icke kunna höra dessa sånger med
torrt öga. De äro diktade med den inbillningens
och känslans formlösa uppriktighet, som en gång
för alla blivit germanismens rikaste insats. Var
skulle vi i dag som är väl stå utan den? Kanske
äro hans osäkra takter diktade i den äkta
germanska tanken: Det är lätt att behaga alla, mig
lockar det oupphinnligaj det att helt vinna en
enda. — Kanske har han också lytt den icke mindre
germanska tanken: Så sjunger jag, ty så är min
röst. Vad bry mig formerna! Vad bry mig
handklappningar eller tadel! — Att ifråga om den
svenska konsten vilja lämna ett givet företräde
åt den ena sidan eller åt den andra vore fåfängt.
Kanske har klassiciteten uträttat mest, men sett
i stort stå de båda vågskålarna i vacker och
förvånande jämvikt.
Äro svenskarna germanismens avfällingar, så
framgår icke därav med nödvändighet att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
