Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
STRIDSSKRIFTER
Vår tid är orkestral och intvingar motvilligt
sitt grubbel och sina sammansatta känslor inom
alltför regelbundna strofer. Framför ett mer
omfattande innehåll vare sig av ymnig lyrik eller
mer episka beståndsdelar har man också i alla
tider sett sig nödd att tillgripa en växlingsrikare
och bredare om än tyngre form såsom hexametern,
blankversen, alexandrinen eller rent av prosan.
En musiker i våra dagar komponerar icke heller
visor i egentlig mening, utan snarare orkestralt
ledsagade och i växlande tongångar
framåtskridande sånger, vilka verka som solopartier av en
kör. Man må förtörnas häröver, så som man
alltid rynkar pannan åt det närvarande, det säkra
är att i ett modernt sorgespel förefaller en visa
som en paus, en stunds vila, medan däremot
tragiken i det ifrågavarande sorgespelet möjligen skulle
kunna uttryckas med orkester och kör.
Trötta på orkestern säga vi därför: Kom hit,
vackra Visa, och sätt dig hos oss! Du är lyrikens
mest konstlösa stämma.
I själva verket är emellertid motsatsen
förhållandet, ty visans konst är först och sist formell.
Hon räknar sina anor ända upp från den eoliska
sången vid cittra, och i sin mest utsökta dräkt
är hon med sin refrängartade och strängt bundna
strofbildning en klangdikt, en kvarlevande syster
till Sonetten och Rondeauen. Vilken rent formell
genialitet besatt icke en Béranger? Och hur
betecknande är det icke för den formella läggningen
hos svenskarna, att nära nog alla deras stora
nationalverk avfattats som samlingar av visor eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
