Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICITET OCH GERMANISM 109
spridda sånger, ehuru detta naturligtvis också
beror på det lyriska grunddraget i nordiskt lynne.
Visans plats är icke bland de vapenslamrande
dunkelmännen nere vid dörren, som grubbla på
inbillningens rätt att spränga eller omstöpa former
och som stöta sina huvud blodiga mot muren
för att få den att rämna. På dem kastar varje
bordsgäst ett ben, ty det flammar beständigt ett
villande sken av antågande barbari över alla
förmenta eller verkliga nyheter inom konsten.
Dunkelmännens upproriska värvaretal är icke för Visan.
Hennes plats är under den dammiga baldakinen,
där hennes kroknästa och vithåriga systrar
Sonetten och Rondeauen sitta i guldkarmade stolar
med lagerkvistar i sina knäppta, pepparbruna
händer. Där sitter också hennes ålderstigna grevliga
broder Madrigalen med det sista kärleksbrevet
stucket i västen, och hennes långbenta nevö
Trioletten, som alltid förblev en sådan spelevink,
att han aldrig rätt kunde tjäna sig upp till något
ärofullt ämbete i staten. Själv är hon den enda
levande på hela purpurestraden, men hon är en
av sällskapslivets mest firade skönheter och
tillbringar sin mesta tid på soaréer och konserter eller
allmänna förlustelseställen. Med en beräknande
skicklighet, som förråder hennes världsliga
härkomst, har hon klätt sig i en kysk gretchendräkt,
vilken blottar allt, så att hon förefaller naken.
Hon älskar att gå barfota på samma sätt som
prinsarna av Borghese tycka om att visa sin
ödmjukhet genom att påtaga kapucinerkåpa. Och
vilken kvinna med vackra fötter skulle icke helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
