- Project Runeberg -  Stridsskrifter /
112

(1920) Author: Verner von Heidenstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 STRIDSSKRIFTER

sig finna något av den folklighet, som i så många
gestalter föresvävat deras egen skapande förmåga.
Det är obegripligt hur man någonsin kunnat
kalla hellenernas odling folklig i modern mening.
Var hon icke den mest aristokratiska som någonsin
funnits och uppnådde hon icke just därigenom
sin fullkomlighet? Där som allestädes
uppammades konsten hos det kunniga fåtalet, men de
kringmurade henne med stränga lagar, innan portarna
stöttes upp på vid gavel. De släpade henne icke
ned från sin försvarligt höga fotställning för att
göra henne till en allmän rodocka, utan med aldrig
tröttnande nit lärde de folket att förstå henne
och tåga upp till henne såsom vi än i dag se
detta framställt på Parthenonfrisen. Endast på så
sätt var hellenismen folklig och det må vi* kalla
en äkta aristokratisk folklighet, som verkligen
lände folket till fromma. Vad gagn skulle väl det
hellenska folket kunnat röna av att uteslutande
se sitt eget liv, drastiskt eller karikerat skildrat
med de bildades nedlåtande ironi? Det egentliga
folket skulle ctärav ha skördat lika liten
behållning som av de herdeidyller, vilka i ett senare
skede vederkvickte Roms och Greklands blaserade
patricier. Folket består av människor, och
människor längta icke efter det, som de äga, utan
det, som de umbära. Därför törstar folket
först och sist — om också omedvetet — efter
kunskap, efter förebilder och efter en känslosam
konst, som inskärper mildhet mot gelikar och mot
djur och växter. Med vilken tvekan måste icke
Ättikas lantman ha höjt sin yxa i den skog, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:47:47 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/striss/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free