Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
STRIDSSKRIFTER
steniga mark och lysa oss fram till gömställen
för det klaraste skönhetsguld.
Men ännu så länge måste jag alltför ofta fråga:
Var är det sköna?
I vilken egenhet skola vi nu söka orsaken
till denna brist? Månne i en brist på sinnlighet?
Jag hör dig jaka med en viss påfallande hetta,
ty teoretiskt håller du sinnligheten i stor ära —
du hederliga gamle skolknarr, som aldrig prövat
vad sinnlighet är. Det är en av dina
fundamentaldogmer. Du beundrar sinnligheten i en krogvisa,
men skulle du igenkänna henne i Rafaels »La
disputa»? Skulle du fortfarande visa henne heder,
om hon icke längre nöjde sig med liderlighet och
erotiska ficktjuverier utan bleve skönhetssinne?
Nu vill jag göra ett oförlikneligt och illfundigt
schackdrag genom att påminna dig om att Rafael
var en så våldsamt sinnlig människa, att han —
för att tala på fackspråket — förbrann i sin egen
låga. Denna erinran är dessutom av vikt för att
förstå skönhetssinnets sammansättning. Märker
du — jag sätter ditt torn i pris i första draget!
Betrakta vi det gravyrporträtt, som visar oss
Rafael i hans sista levnadsår, finna vi en man, som,
ödelagd av sin sinnlighet sitter hopkrupen på
bänken bredvid sin palett och frusen sveper om
sig kappan. I den skepnaden kan dock Rafael
aldrig för eftervärlden vinna fullt liv, utan alltid
möter han oss under lagerträd och myrtnar som en
personifikation av jämvikten och fulländningen.
Det är också som sådan och som en motsättning
till vår egen tid han under dessa romerska dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
