Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
STRIDSSKRIFTER
aldrig blir karl? Försök bara att läsa Byrons Don
Juan! Hur långsam blir den icke i allt sitt kaos,
sedan de tjugu bekanta kvickheterna plockats ut.
Frid över både satanister och fulhetstillbedjare,
frid över adertonhundratalets aska! Låt det döda
vara dött... — Det hörs, svarade jag, att
ungdomen har ordet, fientligt mot sitt eget upphov,
övermodig och orättvis som alltid, men en dag,
som icke är ett tyst eller förnimbart uppror, den
blir heller ingenting annat än gårdagens
nedbrunna ljus. Vi ha kanske alltjämt mindre att
lära av adertonhundratalet och våra egna samtida,
som narra till härmning, än av sjuttonhundratalet
eller över huvud taget av allt obekant, som kan
befrukta genom att öppna nya utsikter. Låt oss
därför att börja med i morgon följas åt till »La
disputa». Några bland er skola inför den
målningen få mycket att tänka på, andra icke.
Av det nakna finns där tyvärr så gott som
intet. Allt vilar på kompositionens säkra plastik
och sammanfattande linjer. På de långa och låga
trappstegen, som nästan tyckas följa en naturlig
stigning i terrängen, stå figurerna i två grupper,
men genom altaret i mitten förenas dessa till en
enda. Den våglinje som bildas av figurernas
huvud och armar är givetvis det mest geniala i
hela uppställningen. Den ligger så lågt och platt
utefter marken, att den smälter samman med
själva jordlinjen och man har en förnimmelse av
att människoskarorna icke blott utgöras av de
synliga gestalterna utan att de utbreda sig i det
oändliga hela jorden runt. Samtidigt verkar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
