Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAFAELS »LA DISPUTA»
135
hela fullständigt avslutat och avrundat inom sin
egen cirkel. Med andra ord, man känner, att
denna cirkel kan vidgas i det oändliga men alltid
med samma innehåll, så att man redan har sett
allt, då man ser själva kärnan. I nästan alla
Rafaels större kompositioner framträder ett
dramatiskt drag, någon gång, exempelvis i Villa
Farnesina, även ett episkt, så att man bakom
gestalterna liksom bakom satyrerna på Mantegnas
kopparstick tycker sig höra takten av hexameter.
Särskilt älskar han att skildra inspirationen med
bakåtkastat huvud och framåtsträckta händer och
i allt detta kan han undantagsvis slå över och
bli teatralisk. Också på »La disputa» råder
dramatiskt liv och extas, men handlingen är så
avvägd i skönhetens mått och ingivelsen så
klarseende och befallande, att var gestalt på sitt
särskilda vis bidrager till det helas majestät.
Uppifrån mötes jordlinjen av himmelsglobens
cirkel omgiven av en molnkrans, vilken omsluter
de himmelska grupperna, och överst tronar Gud
Fader som cirkelns mittpunkt men på samma gång
som hela kompositionens översta spets. Om
någonsin en ättling av den hedniska skönheten
apoteoserat monismen — den må nu vara ett
symboliskt missgrepp eller icke — så är det här.
Vad denna fresk alltså har att säga en
nutidsmänniska, det är stora ting om kompositionens
konst och om fulländningens konst. Det är på så
sätt Rafael befruktar och det är därigenom att
han giver mod till det sköna. I sitt
andligt-sinnliga kärleksförhållande till den omgivande värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
