Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
STRIDSSKRIFTER
vara uräkta är till sist endast ett torrt löv från en
föregående sommar. När det utländska modet att
bära knäbyxor och vita strumpor försvinner från
herreklassen och glömmer sig kvar i en avlägsen
landsort, blir det nationellt.
Vad man tycker sig spåra under somliga
skeden är en viss brist på stil, synnerligast vid
en jämförelse med lappfolkens sällsynt starka
stilkänsla. Vidare har man hos oss påpekat balladens
strama ohåg för känslobeskrivningar och dess
förmåga att nå det inre med yttre medel. Men är
nu detta annat än forntida drag i allmänhet? Även
kan ju den kortfattade formen på runstenar och
i lagbudet från tingshögen tänkas i någon grad
orsakad av ändamålsenligheten. Syna vi slutligen
kraftsvenskan från århundradena närmast omkring
reformationen, vad möter oss? Överhetens
domderande, en ovettighet, som vid minsta
förevändning sticker fram knytnäven, slagfärdiga,
fantasifulla liknelser, böjelse för fromma betraktelser och
en förgrymmad, knotande klagan över olyckor och
oförrätter. Hur kan inte en sådan kärnkarl och
lyckans underman som Gustav Vasa oja sig över
barn, rike, laxafisken och spannmål och i trohjärtat
tilltrubbade vändningar ställa sina egna dygder
som silverkannor på bordet mitt inför en
otacksam värld. Det är en tid för tuktare och tuktade,
för fogdar och tredskande, för fejder, frigörelse
och strafftal. Språket är ett övervuxet ödehemman,
praktiskt folk åter sätter plogen i jorden, stilen
rättfram och duktig. Men är det senare inte i
allmänhet betecknande för en primitiv stil, och få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
