Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
STRIDSSKRIFTER
beskriver han noga. Han uppmanar grevinnan att
hämnas mordet och ber henne att dra en ring
av fingret och släppa den genom skåret på hans
hjässa. Så snart hon åtlytt detta försvinner han.
Nästa morgon när hon saknar ringen, påminner
hon sig sin dröm. Det blir grävt under trädet och
där hittas ett benrangel med grevinnans ring i
den rämnade huvudskålen. — Styrkan ligger här
i händelserna med ringen, och det behövdes knappt
mer än ett rytmiskt ordnande av orden för att vi
skulle ha en ballad i stället för en spökhistoria.
Från Norrland till Skåne vilar än i dag en
liknande fantastisk dager över de flesta sägenmotiv,
och det är att märka, att just detta förefaller oss
svenskt.
Tidigt — kanske till och med redan i vår
bronsålders prakt och yppiga ornamentik —
framträdde hos svenskarna även en böjelse för det
glänsande och ridderliga, och den måste givetvis söka
uttryck också i diktning. Erikskrönikan bäres av
en stil, som är friskt och okonstlat behagfull, med
lyriska inslag och utrop, och den är beskrivande
utan att glömma sig kvar i burleska kroggräl. Den
påverkan, som kan finnas där, har snarare tycke
av vårglitter än av tvång. Hur förtegnérska äro
inte redan följande rader:
Mängt eth gamalt fädernis swerd
Wart tha nidher aff naglom kränkt
som ther haffde mänga dagha hengt.
Them wart tha venlika fölgt til strand
helsados wel ok tokos j hand
marghin roder mwn ward tha kust
som aldrig kystes sydhan aff hjertans lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
