Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STIL 149
symboliskt fylld av rokokons hela vagabonderande
gudavärld från Rom och Hellas. För att rätt fatta,
hur mycket utländskt som den verkligen rymmer,
måste vi uppställa en jämförelse. Vi måste tänka
oss en nutida diktare, som skildrar en morgon på
Djurgården genom att låta Indra, Isis, Venus och
Fröja med rosigt fladdrande mantlar susa fram i en
automobil, omgivna i vikarna av Böcklinska
vattentroll och silverdis från Puvis de Chavannes fresker.
Allt under det att den muntra skaran klingar med
punschbuteljer och sjunger en hymn på en melodi
ur Den glada änkan.
Inte ens skaldens bästa vän skulle falla på
den tanken att kalla detta ursvensk, ovettig
lagmansstil. Allra minst skulle han säga det om de
bekanta raderna:
Simmen, tritoner
och sjungen, miljoner,
Fröjas lov;
svaren, postiljoner,
i Neptuns hov.
Se Venus i sin prakt,
kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt;
vattunymfer plaska kring i ring.
Både den utsökta rokokofontän från Versailles,
som Bellman här presenterar oss, och hans andra
målningar äro dock så genomträngda av hans
snille, att de därigenom fått sin sanning och sitt
yrande liv. Så tillkom den gången en nationell stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
