Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 STRIDSSKRIFTER
Vilja vi försöka att gissa oss till våra
fördomar, skola vi leta dem allra högst uppe under
tidsidealens vingar. Vi skola söka dem bland våra
bestämdaste föreställningar, våra allvarligaste ord,
våra uppriktigaste känslor — inte för att svika,
vad tiden bestämt över oss och satt oss att
fullgöra, utan för att friare se på oss själva.
Vi måste tänka på hur det var ställt i den
tid, där vi föddes. Det var borgerlighetens sekel
med en borgerligt förnumstig smak. Den bruna
färgen, som är ännu sorgligare än den svarta,
därför att den är höstens och förruttnelsens, trängde
in över väggar och möbler. Till och med ute i
trädgården planterades bruna buskar, ja bruna
blommor. De ståtliga, raka gångarna kröktes i
slingringar som stigar. De färgvackra många små
välsmakande äpplena undanträngdes av
svampaktiga, stora som barnhuvud. I stället för de
grönludna, förträffliga krusbären kommo blanka och
uppsvällda, som smakade vatten. Dansen blev en
disgraciös rusning. Känslan för det prosaiska var
genomgående. Armband och broscher formades
som spännremmar och hundlänkar. Sätt bland allt
detta en aldrig så tarvlig gustaviansk trästol
bredvid en valnötsbyrå, och vi se skillnaden mellan
god smak och dålig.
Populärvetenskapliga skrifter lästes lika ivrigt
som fordom sagorna om Persefal, och det litterära
stilsystemet var redan utbildat genom Dickens och
Balzac. För korthetens skull kunna vi, åtminstone
från vår ståndpunkt nu och med bortseende från
de föregående romantiska decennierna, kalla allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
