Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 159
kort — svämmar det över sina bräddar och vill
famna allt. , Så gick det också med
proletärfilosofiens skolastik. Den hängde sina trasskynken
för våra fönster, så att man snart inte ser, att
solen skiner. Den har gjort oss onaturliga och
förkonstlade. Ungdomen törs knappt roa sig i det
gröna utan att prata partiprogram, som — bröder
emellan, åtminstone femtonåriga bröder — ändå
till sist knappt äro värda en gammal tolvskilling.
Räven går i ljungen. Vad som i tusentals år
kallats dygd, därför att det varit till människornas
fromma, sättes i skamvrån. Jag har läst i Socialen
en lång artikel om att ädelmod är något föråldrat
och onödigt, som inte längre behövs. Sådant är
det man tutar i det arma folket. Om folkprästerna
hade köpts av fienden, kunde de inte handla
ohyggligare mot sina egna. Man frågar sig, om de
någonsin gjort sig det omaket att försöka se in
i folksjälen och ömsint ta vård om det bästa som
finns där. Ett dolskt kulturhat tittar fram mellan
deras ord, och deras offersång låter allt mer som
en slentrian. Så kan det sluta, att vad som ännu
för litet sedan föreföll att vara sjumilastövlar för
unga fötter, det står där en vacker dag som en
åldrad teoris nedkippade tofflor. Blott
folkprästerna själva tyckas ha svårt för att riktigt se
den upptäckten i ögat. Alltjämt stiger det
omkring dem en skum och unken källardunst, som
gör livet till ett spökhus. Sedan medeltidens
svartaste domedagsskräck har inte en sådan
mardröm ridit människorna som proletärfilosofien.
Framför mig ligger en av partiets småtid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
