Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 179
purpras av vrede vid tanken på kvinnans falskhet
och de änglalika egna barnens faror bland grannens
elaka barn. Och här befinna vi oss nu framför
det enda, där han omsider hittat en konstant
punkt: äktenskapets tragedi.
Upproret mot äktenskapet är en kvinnorörelse.
Mannen har själv stiftat äktenskapet. Det är hans
hem, hans ro. Han är patriark. Han vill ha sitt
tält och sina hjordar. Men tiden har växt honom
över huvudet. Kvinnan reser sig från sin ödmjuka
ställning vid kitteln, och det börjar att betänkligt
fladdra i tältvåderna. Till svar tiger han, tiger av
stolthet, av högmod, av blyghet. Tiger så länge
han lever. Och sedan tiger graven.
Det kan nu inte sägas om Strindberg, att han
har tegat, utan han skriker, så att det hörs i
himmelens sky. Det är något lågt och orent i en
sådan självavklädning på öppet torg. Likafullt har
han här gått mer på djupet, än han brukar,
och därmed också, om än fladdrande, belyst en
och annan sida av den strid, som kanske varit
tidens kvalfullaste, åtminstone ur mannens
synpunkt. Han är ingen suckande erotisk trånare.
Sådana påminna om barselkvinnor, ty deras
martyrium sitter varken i hjärtat eller huvudet, utan på
ett helt annat ställe. Hans ord är den rasande
patriarkens svar till kvinnan, fast naturligtvis
ensidigt och ofta oförnuftigt, aldrig fullgiltigt.
Annars vore det inte Strindberg.
Originalitet är något, som växer med åren.
Ungdomen är aldrig originell. Också brukas
talesättet »ett gammalt original», men om ett ungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
