Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL
189
att som kroppsarbetare någon tid deltaga i
offentliga arbeten? Det kan bli en hälsokur och en
kurs i disciplin, som blir nödvändig, ifall de stora
härarna en gång bli obehövliga. Och vidare. Det
måste ofelbart komma en dag, då ingen behöver
svälta eller frysa, knappast ens slarven, utan då
värme och födoämnen framställas lika lätt som nu
en mängd överloppsartiklar. Då får jorden ett helt
annat utrymme än nu. Då kan en enstöring utan
svårighet bo i ödemarken, med andra ord, då
upphör ödemarken att vara ödemark, om den
också ligger uppe i den eviga snön.
Nu säger någon: Är då inte detta steg för
steg efter proletärfilosofiens paroll? Jo, så kan
det i förstone tyckas. Och det är det som vållar
allas vår förvirring. Därav all vacklan och tvekan,
hur vi skola förhålla oss. Närmare sett betyder
det blott, att proletärfilosofien i fråga om somliga
ytterlinjer uttalar samma förmodan som vi alla
andra och som sysselsatt tänkarna ända upp från
äldsta tider. Men den kan aldrig förverkliga dem,
aldrig göra dem för oss eftersträvansvärda och
gagneliga, därför att den slår slint i det väsentliga,
i själva det andliga innehållet. Det muddervatten,
som där bubblar upp, förskämmer luften. Den kan
inte bygga, därför att den är född gnagare. Både
ädelmodet och de andra gamla riddardygderna
behöva vi minst lika väl nu som förr, och skönhet
och fantasi likaså. Vad vi människor mest åtrå
kan den inte giva oss. Den är en stackars fattig
luffare med tomma händer. Den kan möjligtvis
gräva iupp vidskepelser och kalla dem religion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
