- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
71

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

och sin arbetsamhet. Horn föreslog honom att resa ut till Bender för att arbeta
under konung Karl XII :s egna ögon och sålunda vinna snabbare befordran. Ehuru
han fick betala resekostnaderna af egna medel, antog han med glädje anbudet
och afreste 1712 i sällskap med sedermera riksrådet friherre Olof Cederström.

Men denna resa var förenad med stora faror och mödor. Både Öster- och
Nordsjön kringsvärmades af fientliga, mest danska, kryssare. Under skydd af
Englands flagga lyckades dock Ehrenpreus och Cederström efter flera
äfventyrligheter att oskadda komma fram till Amsterdam medförande synnerligen viktiga
dokument från regeringen i Stockholm till konungen. Öfver Ungern och
Siebenburgen fortsatte de lyckligt resan till Bender, där de inträffade kort före den
världsbekanta kalabaliken 1713. Sitt deltagande i denna har Ehrenpreus själf
skildrat i sin lefnadsbeskrifning ,som han inlämnade till Uppsala akademi kort före
sin död 1760 och som lämnar en målande teckning af denna märkliga händelse.

För sitt välförhållande vid detta tillfälle kom han ytterligare i gunst hos Karl
XII, som var betänkt på att utnämna honom till öfverstelöjtnant, men Ehrenpreus
undanbad sig detta dels på grund af närsynthet, dels enär en dylik utnämning
skulle väcka afund, och konungen mottog ursäkten med synnerligen nådigt
välbehag.

Ehrenpreus, som under kalabaliken hela tiden hållit sig tätt invid konungen,
blef fången på samma gång som denne. Han tillfångatogs af 12 stycken tartarer,
hvilka, ehuru det var smällkalla vintern, utplundrade honom inpå bara kroppen
och drogo af honom stöflarna i hopp att där finna gömda dukater, men därvidlag
blefvo de besvikna. I gengäld för de röfvade kläderna kastade de på honom en
trasig päls, smutsig och full af ohyra. Därjämte fördes han i fängelse och
behandlades hårdt. Efter åtta dagars vistelse där friköptes han af en engelsk köpman
vid namn La Montraye. Misshandeln under fångenskapen ådrog Ehrenpreus en
allvarsam sjukdom, som varade i många veckor och sannolikt hade han omkommit
af elände och brist, om ej holländske ministern Fabrice bistått honom med
omvårdnad och pangar.

Någorlunda återställd till hälsan uppsökte han konungen, som befann sig i
Tumurtasch vid Adranopel, och mottogs med synnerlig nåd. Han följde konungen
till Demotica samt sändes som kommissionssekreterare med den beskickning, som
under ledning af generalmajor Grothusen skulle uppvaka sultanen i
Konstantinopel och underrätta om konungens tillämnade hemresa. Efter någon tids vistelse
där återvände han genom Wallachiet, Siebenburgen och Ungern öfver Wien och
Breslau mot Sverige och anlände till Stralsund i svenska Pommern i december
1713, där han kvarstannade under hela belägringen. Först sedano konungen lämnat
staden steg Ehrenpreus ombord på en jakt, medförande alla kanslihandlingar,
och lyckades efter många faror och äfventyr att föra dem i land i Ystad.

Han utnämdes kort därefter till assessor i Svea hofrätt. Här utmärkte han
sig till allmän öfverraskning, emedan man ansåg honom mindre vuxen en
domarebefattning, då han aldrig handlagt juridiska mål och han själf motvilligt mottog
ämbetet, för sina djupa och omfattande juridiska kunskaper samt ådagalade
mycken skarpsinnighet och oväld. Dessa egenskaper förde honom äfven så
småningom till statens högsta värdigheter. Han blef riksråd 1739, friherre och president
i lagkomissionen, serafimerriddare samt slutligen 1751 grefve och Uppsala
universitets kanslär.

Som sådan intager han en bemärkt plats i dess häfder och riksrådet
Ehrenpreus’ nioåriga styrelse betraktas som en af ljuspunkterna i denna högskolas
historia. Tvänne nya lärostolar och tre adjunktnrer inrättades under denna tid,
nybyggnader verkställdes, instrument ooh modellsamlingar anskaffades,
biblioteket ökades och fick nya anslag. Själf förärade han universitetet sitt dyrbara mynt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free