- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
120

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

otillfredsställande förvaringen af lifmunderingen i rotekistorna, som väckte
tanken på anordnandet af trossbodar. Örebro kompanis var belägen strax väster
om staden. Trossbodaine hade äfven en annan uppgift, de skulle utgöra
samlingsplats för kompaniet vid afgång till kommenderingar eller möten.

Genom ett k. bref af 25 april 1826 stadgades, att k. m :t och kronan skulle
öfvertaga byggnads- och underhållskyldigbeten för Örebro kompanis trossbod.
Med anledning häraf upplåts längre fram nedre botten af sydvästra tornet i
Örebro slott, i hvilket Örebro läns museum nu har sina lokaler, för detta
ändamål till kompaniet, och detta fortfor till 1903, då trossbodsinstitutionen för
Örebro kompani upphörde och lokalen utrymdes och öfverlämnades till länsmuseet.

Den utskrifne soldaten, eller som han äfven kallades, den lagskrifne, erhöll
en ärlig lön af kronan antingen i pangar och kläder, i tilldelning af någon
hemmansdel eller befrielse från utskylder. För dem som blifvit "förlamade" under
sin tjänstetid och för änkorna efter under krig af gånget manskap, beviljades
någon tids skattefrihet eller motsvarande ersättning i räntor eller försörjning
på kronans slott och gårdar. För ändamålet inrättades Vadstena
krigsmanshus-kassa, som inrymdes i den forna klosterbyggnaden och öppnades 1647 för såväl
officerare som manskap. Den blef dock snart otillräcklig för att inrymma alla
och nu utgår dessa medel af form af pensioner af ganska ringa belopp för hvarje
pensionstagare, det lägsta 12 kr. pr år och det högst 72 kr.

Efter indelningsverkets införande blef det roten, som aflönade knekten och
kronan bidrog endast därtill under möten och tjänstgöring hemma eller i fält.
Mellan roten och knekten upprättades ett kontrakt, som godkändes af
regements-•chefen och fastställdes af konungens befallningshafvande i länet. Ett dylikt
kan-trakt från äldre tider innehöll vanligen, att roten skulle förse soldaten med
torp, d. v. s. stuga med nödiga uthus, kåltäppa, V2 tunnland åker och äng till
två sommarlass hö eller i annat fall lämna bostad, äfvensom hemkall, d. v. s.
vanligen två tunnor, spannmål, två lass hö, ett tjog halm, kött och fläsk, ved,
stängsel virke, dragare för torpets brukande, fria skjutsar till och från
kompaniets samlingsplats för afgång till möten och kommenderingar, kyrkskjutsår och
kvarnskjutsar, mulbete o. s. v. Vanligtvis tillkom lega och städsel och en mindre
kontant årlig lön, som efter uppkomsten af sparbankerna insattes där under
kompanichefens vård, att utbetalas till soldaten efter afskedstagandet, eller till
hans rättsinnehafvare, om han aflidit före afskedet från krigstjänsten. Därjämte
erhöll han ofta donations jord, d. v. s. någon liten jordbit att bygga sig en stuga
på, till hem på gamla dagar efter utgången tjänstetid, som i regel var 30 år.

Kontraktsbestämmelserna växlade naturligen ganska mycket under oli¾ta
tider och för olika landsändar.

Äfven befälet försågs allmänt med boställen, men detta aflöningssätt
utbyttes 1876 mot helt kontant aflöning, hvilket var en mycket genomgripande
reform af indelningsverket och genom 1892 års urtima riksdagsbeslut erhöllo
rotehållarne rätt att efter öfverkommelse med soldaten lämna honom
uteslutande kontant lön. Denna uppgick då till 200 à 300 kr. pr år och detta
aflönings-sätt blef mycket allmänt på Örebro kompani, sannolikt beroende på lättheten
för soldaten att få arbetsförtjänst i de närliggande städerna Örebro, Arboga,
Nora och Linde samt vid de industriella verken, hvilket lönade sig bättre än att
själf bebo och bruka sitt torp.

Soldattorpen, i den mån de blefvo för alltid vakanta, blefvo rotehållarnes
egendom och försåldes i allmänhet, ofta till af skedade soldater, och deras
försäljningsvärde varierar mellan 2,000 och 3,500 kr.

Det är förut nämdt, att Lifregementets till fot fanor upptogo 22 segernamn,
ett antal betydligt större än något annat regementes i hela armén. Förutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free