Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Detta Åkenslund, som af Söderlindh döptes om till Eriksberg, omtalas
utförligt i Bagges "Beskrifning öfver Upstaden Örebro", utgifven 1785. Han säger
bland annat: "Åbyggnaden består af en vacker och väl inredd byggning med sal
och tvänne kammare och är omgifven med ett vackert staket. Tvänne stycken
bondstugor. Ladugården, bestående af tvänne logar med tillhörande sädeslador
och fähus för 10 kreatur. På östra sidan en kalkugn och tvänne kalkbodar, en
för osläckt och en för sur kalk. Ett tegelslageri, hvarefter stenen brännes
jämte kalken, af hvilken senare under uppodlingstiden 2- à 3,000 tunnor blifvit
årligen bränd endast med trädrötter uppbrutna på stället. Ändamålet med detta
kalkbränneri är därjämte, att tillverka murbruk och cement efter franske mekanici
Loriottos uppgift. Det länder ägaren till detta vackra nybygge, assessor Franz
Joachim von Åken, hvilket till dess åminnelse kallas, till ej ringa heder, att på
mindre än 4 års tid hafva satt det uti ett så vackert och fördelaktigt tillstånd."
Söderlindh fick i nära sex decennier njuta
af sitt Tusculum, Eriksberg, vid hvilket han
var synnerligen fästad. Det ursprungliga
lilla von Akenska nybygget lät han utvidga
och bygga om i två våningar med verandor
och förskönade det med omfattande
trädgårdsanläggningar och planteringar af ädlare
trädslag såsom kastanjer, bok, ask och
särskildt ekar (hvarje barn har sin ek) etc. I
sammanhang härmed må ock antecknas^ att
hufvudbyggnaden med sina 10 rum och kök
under koleraepidemien 1853 uppläts till
ka-rantäranstalt för Örebro stad. Eriksberg är
ännu i Söderlindhska släktens ägo och
innehafves samfäldt af Eric Söderlindhs två
yngsta söner Axel och Eric.
Eric Söderlindh vann snart anseende och
förtroende i samhället för duglighet och
redbarhet, parad med ett fryntligt och
förekommande men också oförskräckt och bestämdt
väsen. Helt ung invaldes han som bisittare i
kämnersrätten, en institution med medeltidsprägel, som hade en viss dömande
myndighet och ej upphörde förrän 1850. Han. tillhörde äfven Örebro borgerskaps
24 äldste och blef vid endast några och trettio års ålder dess ordförande.
Han var äfven ordförande i den s. k. "femmankammaren", motsvarande
nu-varnde drätselkammaren, samt i stadens handelsförening och i Örebro
rederibolag. Han var därtill kyrkvärd och medlem af kyrkorådet.
När stadsfullmäktigeinstitutionen infördes i Örebro, var han en af de förste,
som invaldes i denna korporation. Han afgick dock efter några år på grund af
skiljaktig mening med stadsfullmäktiges majoritet i den tidens vitalaste fråga för
Örebro stad, nämligen återvinnandet af den s. k. sjättedelsjorden.
Sjättedelsjorden utgjordes af c :a 2,000 tunnland ladugårds jord, som 1636
donerats till staden af drottning Kristinas förmyndarregering. Jorden hade 1768
fördelats på gårdar och tomter med blott nyttjanderätt, men under tidernas lopp
hade detta fallit i glömska och vid köp och försäljningar af gårdarne medföljde
vanligen dess sjättedelsjord i köpet, som gårdsägarens egendom. Söderlindh
ansåg, att staden nu förlorat sin rätt och att gårdsägarnes rätt grundade sig på
gammal häfd, som ej kunde upphäfvas.
Eric Söderlindh var Närikes första fröhandlare och i detta afseende före-
ASSESSOR FRANS JOACHIM VON ÅKEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
