- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
190

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

Wilhelm C ristian, född 1805, kadett vid Haapaniemi och sedan i Fredrikshi*mn
1817, fänrik vid kejserliga sviten, sedermera generalstaben, samt underlöjtnant
därstädes, bevistade turkiska fälttåget 1829. Död 1830 uti Kutais i Grusien, ogift,
och äro sålunda andra som tredje finska släktgrenarna af ätten Ladau utslocknade.

* * •*

Det är ofvan anfördt, att den yngre af Otto Reinhold Ladows, nobil. Ladau,
båda söner, nämligen Gustaf Otto Ladatc blef stamfader för denna i Sverige ännu
fortlefvande ätt.

Han var född 1728 och blef page vid kungl, hofvet 1740. Fänrik vid Kronobergs
regemente 1754, stabslöjtnant 1764, lifdrabant 1772, kapten. Död 1783. Han
bevistade 1758 och 1759 års krig i Pommern. Var en tid kommenderad på galererna. Blef
fången vid Peenemiinde 1759 och återkom ur fångenskapen 1762.

Gift på 1760-talet med Hedvig Ulrika Palman, född 1739, död 1801, dotter till
öfverstelöjtnanten Carl Gustaf Palman n :r 501 till Uggiansryd med Christina
Elisabeth Renner, och hade två döttrar och tre söner.

De bägge döttrarne och en son afledo ogifta. Af de båda öfriga sönerna blef
den äldste Carl Reinhold, född 1769; sergeant 1777, fänrik vid Nylands regemente
1779, fänrik med se^ge/ants indelning vid Kronobergs regemente 1786, löjtnant i
regementet 1790, stabslöjtnant 1791, afsked 1792 Död 1837 å Värö prästgård i Halland.
Han blef 1789 kommenderad till det pågående kriget i Finland och deltog
samma år i reträtten från Högfors samt följande år i träffningen vid Walkiala, affären
vid Nappes samt striden vid Keltis baracker.

Gift med Henrietta Ulrica Roupé, dotter till of ver jägmästaren Nils Roupé och
Charlotta Uggla samt hade en son, som afled minderårig, och en dotter, Dygdig
Gustafva, som 1822 ingick äktenskap med pappersfabrikanten John Smidt från
England.

Gustaf Otto Ladaus yngste son, Johan Fredrik Ladau, var född 1773. Student
i Uppsala 1793. Skref därstädes pro Exercitio 25 maj 1799 och disputerade pro
Exercitio, de Arnica 30 oktober samma år. Prästvigdes i Växiö 1801 och blef
huspredikant hos generalen grefve Adam Ludvig Lewenhaupt samma år. Skref pro
Gradu Phil. i Uppsala 102, disputerade därstädes pro Gradu Phil. de Sylloge
lit-terarum Historiam Svecanum Illustrantium cum Annotationibus 1803 och
promoverades till phil. magister samma år. Aflade pastoralexamen 1804 och utgaf då från
trycket "Theses miscellaneæ". Blef bataljonspredikant vid Upplands regemente
1805 och regementspastor därstädes 1812 (enl. Anrep resp. 1801 och 1806); gjorde
med regementet fälttåg i Pommern och Finland.

Han medföljde äfven regementet under det stora världskriget mot Napoleon
1813—1814. Sina upplefvelser under detta har han upptecknat i en fältjournal,
som ännu finnes i släktens ägo. Hans anteckningar röra sig mest om det dagliga
lifvet i lägret och de olika kvarterens beskaffenhet samt mödor och umbäranden
under marscher och bivacker samt endast undantagsvis om krigshändelserna.

Den 25 april 1813 afmarscherade Upplands regemente från sin samlingsplats
samt anlände två dagar därefter på aftonen till Stockholm och inkvarterades ; först
den 21 maj var det inskeppadt på 13 engelska transportskepp och färdigt att
afsegla från Dalarö till Riigen, där det debarkerade den 1 juni. Samma dag sent på
kvällen började marschen. "Vi marscherade hela natten, som var en af de vackraste
och skönaste man kunde önska. Lugn och sval, vällukt af ofantliga blomsterfält
mötte oss nästan öfver allt, näkergalar och talltrastars sång lifvade och förskönade
allt detta. Intet obehagligt mötte oss utom de ohyggliga grodornas starka
stämmor, som på sina ställen nästan öfverröstade den gudomliga fåglaharmonien. Lef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free