- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
198

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

och trängdes ner på Pickelsjön, ej Vittsjön, och det var här som striden fortsattes
i nattens möiker. När det talas om, att Gustaf Adolf kom ut i ån och-atö- m^nga,
både hästar och ryttare, drunknade i ån, så är det förklarligt att det smala sundet
skulle i det rådande mörkret te sig som en älf eller å i jämförelse med den öppna
och vida sjön.

Flera traditioner äro gängse angående striden vid Vittsjön, men endast en
anföres här. Den finnes antecknad i en skriftlig redogörelse för Vittsjö socken, iu;
fattad af dess kyrkoherde Abraham Eurenius 1729. Den innehåller bland annat
följande :

"Ett gångbart tal står fast, at wid Hwitsiö hafwer stått ett fältslag el. drabb
ning emellan konungen af Sverige och k :g<en af Dänemark. Hwilket förmenas ef
ter ett par gubbars relation hafwa stått innom dässe Ahretalen 1604 el. 1611; men
’jag kan ej gjöra mig rätt underkunnig, hwilket skal war wisast. En gubbe om
86 år säger, att hans salig fader offta referade, at han av ar med och grof ena graf
uti Hwitsiö wång, hwari kastades 11 tiog el. 220 Mskr . . . Det berättas att k :gen
af Swerige satt med alla sina herrar i största säkerhet uppe på en lofftsahl och
spelte ; til thesdeworo kringlöpne af fienden. Fienderna behulpo sig med dätta stra«
tagemata el. krigspusset; Hela fiendehopen hade betäckt sig med granris, som de
förde framför sig och skedde dermed, at de likasom utstungo ögonen på alla waei;
terna, til däs de woro inne på de Swänska, at wachten började ropa, ’’dat synes,
som kommo skogen alt närmare och närmare". Hwarpå kongen af Swärige
swara-de spotskt, medan det war kallaste wintern och den Danska Fältherren het Bille:
"Jag tror intet dat är så hett ute, at Billeflugan wil s war ma i dag." Och i dat
samma blef allarm i lägret.

Nu hade de Swänska grafwit en olycklig graf för sina fiender, men de
måst-fylla den själf, ty dagen förut hade de låtit såga isen rundt omkring på Siögarne
om Hwitsiö, dels at göra sig trygga för fienden på sjösidorna, dels ock att fienden
som intet efter dä ras mening visste däraf, skulle dästo tryggare gifwa sig til, när
de tappade spelet och sålunda i de swänskes gildre häffta och omkomma till lifvet.
Men tå de Danska wordo de Swänska öfwermächtige måtte däsa taga flychten
och mötte så ett fientligt hinderhåld på landswägen mellan siögarne, för hwilket de
qwarblifna flychtingarne, som nu stodo mellan 2 :ne eldar, blefwo twungna, och
drefna i siögarna, föllo altså i dän grop, som de för andra grafwit hade. Ganska
få sluppo med lifvet därifrå. Kongen af Swerige war med i samma batailon och
hade så när blifvit i Hafrån (eler Wer-ån, så kalla somliga dän, å som går igienom
Oresiön och Hwifcesiön och flyter ut omkring Werumb) om han icke genom en
Ryttares tilhiälp, som tog honom vid håret uti åhn, som ännu heter Kungsstenen,
blifvit hulpen och undsatt.

De gl. hafwa haft en wisa om detta slaget, utaf hwilken gemene man tagit
de Danska Fältherrarnes namn ad notam under ett sådant rim :

"Anders Biide gjorde de Swänske gilde Gert Rantze lärde de Swänske dantze."

Berättelsen om granriset, som dolde de anfallandes framryckning, är
säkerligen en sägen, som lokaliserats på många olika ställen och är särskildt bekant
från Shakspeares Macbeth.

Uppgiften att svenskarne själfva huggit upp vakarne, saknar tydligen all
historisk grund. De hade ju ingen kännedom om, att danskarne voro så nära och
ämnade ju ej stanna kvar vid Vittsjö för att invänta dem, och dessutom finnes väl
intet skäl för en retirerande styrka att hugga upp vakar i sin .egen rygg, hvilka voro
till ingen nytta för återtåget utan tvärtom försvårade detsamma.

Från folkpsykoiogisk synpunkt kan berättelsens uppkomst lätt förklaras med
att man ännu mera kraftig betonade katastrofen på sjön genom att låta fienden
anordna ett förtåt, i hvilket han själf föll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free