- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
223

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytterligare och han föl] i en långvarig och svår sjukdom. Han var ännu ganska klen
och svag, när han i början af mars 1808 fick order att med Upplands regemente
afmarschera mot Norge. Med undantag af intagandet af Lieirs skansar i trakten
af Kongsvinger föreföll under detta fälttåg inga märkligare krigshändelser till
förmån för de svenska vapnen.

1 juli månad fick regementet order att afgå till Finland och Mörner placerades
som brigadadjutant hos generaladjutanten, öfverste Lagerbring. Efter en
ansträngande marsch i sommarhettan från norska gränsen till Grisslehamn och en
svår sjöresa debarkerade regementet i medio af augusti i Kristinestad. Nästan
omedelbart vanns känning med fienden och ständiga strider och skärmytslingar
utkämpades mot honom med omväxlande framgång, ända tills det för Sverige
och Finland ödesdigra slaget vid Orawais deri 14 september. Här stredo 3,000
svenskar och finnar mot 10,000 ryssar och tvungos vika oaktadt all tapperhet och
dödsförakt, sedan 35 officerare och 1,200 man stupat eller blifvit sårade eller
fångna. Med detta nederlag var Finlands öde besegladt, men genom
öfverenskommelse med ryska befälhafvaren, grefve Kamentski, fick den svensk-finska
armén utrymma Finland och draga sig tillbaka till Torneå utan att oroas af
ryssarne.

Vid Orawais blef Mörner sårad och han omnämnes med utmärkelse i
Adlercreutz rapport. Han deltog sedan som stabsadjutant vid general Wachtmeisters
stab i träffningen vid Ratan och omnämnes äfven därifrån med loford för tapperliet.

Mörner blef major i armén 1810 och vid regementet 1813, kommenderades med
första bataljonen af regementet till garnisonstjänst i Stockholm 1813, under -det
att kamraterna skördade ära och lagrar vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig,
hvilket gick honom djupt till sinnes. År 1814 tjänstgjorde han vid Eda skans
vid norska gränsen. Blef samma år öfverstelöjtnant i generalstaben samt öfverste
därstädes 1816; ledamot af krigsvetenskapsakademien 1817, kommendant
i Stockholm 1818 samt på begäran afsked från krigstjänsten 1819. Han förordnades 1820
till vikarierande och 1821 till ordinarie landshöfding i Västernorrlands län,
hvarifrån han erhöll afsked 1841. Afled 1855 i Linköping.

Han har utgifvit en volym, tryckt i Falun 1848, innehållande "Några glada
och sorgliga Minnen af en lång lefnad."

Gift 1810 i Vreta klosters kyrka i Östergötland med Lucia Margareta
Liljenstolpe, dotter till lagmannen Lars Axel Liljenstolpe n:r 2151 och Catarina
Margareta Liljenstolpe I detta äktenskap föddes sex döttrar och två söner. Fem
af döttrar hafva aflidit ogifta, men den yngsta, Ida Elisabeth Christina, f. 1825,
ingick 1869 äktenskap med öfverstelöjtnanten Axel Otto Liljenstolpe i hans
tredje gifte.

Den yngste sonen Hampus Axel Emanuel, f. 1823, afled vid tio års ålder.
Den äldste sonen Carl Helmer Hampus Mörner, f. 1816 i Stockholm, blef
fanjunkare vid Västerbottens regemente 1833 samt efter aflagd officersexamen
underlöjtnant därstädes 1835, löjtnant 1840 och kapten 1852, major vid Norrbottens
fältjägarekår 1862. Afsked från krigstjänsten 1875. Död 1905 i Stockholm.

Gift 1850 i Piteå med Kristina Erika Degerman, dotter till bruksägaren Erik
Degerman och Fredrika Dorotea Lindgren. Han hade två döttrar och tre söner.
Dottern Sigrid Margareta, f. 1851, d. 1879, ingick äktenskap med kaptenen i
Jämtlands fältjägarregementes reserv Gustaf Adolf Bremberg, dottern Lucie
Fredrika, f. 1854, är bosatt i Stockholm, ogift.

Sonen Carl Otto, f. 1855, afled 1859, Knut Vilhelm, f. 1858, är sjökapten och
bosatt i Kapkolonien i Sydafrika, ogift.

Den tredje sonen Hampus Erik Mörner, f. 1853 i Piteå, är nu lefvande
friherrliga ättens Mörner till Morlanda hufvudman. Han aflade studentexamen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free