Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
rådet. Med fog kan sägas, att Örebro läns museum numera är ett af landsortens
förnämsta i sitt slag både i afseende på sitt rikhaltiga innehåll som ock genom
dess anordning enligt moderna praktiska museiprinciper.
Första början till nuvarande Örebro läns museum kan spåras ända från den
7 juni 1856, då kammarherren friherre Nils Gabriel Djurklou, född 1829 död 1904,
i "Närikes präst- och lärareförening" höll ett föredrag med titel: "Några ord om
svenska landsmålen". Detta föredrag gaf nämligen impulsen till bildandet den
1 oktober samma år af "Föreningen för Närikes folkspråk och fornminnen".
Ordföranden i denna blef doktor G. W. Gumaelius och sekreterare friherre Djurklou.
Efter ett synnerligen förtjänstfullt och för
fornforskningen i Närike grundläggande
arbete, hvilket skulle blifva för vidlyftigt att här
i detalj följa, upphörde föreningen 1873.
Detta arbete utfördes förutom af Djurklou äfven
af andra såsom med. doktor Herman Hofberg,
fil. doktor Magnus Roth, teol. doktorn och
kontraktsprosten Johan Wahlfisk m. fi.
Det blef emellertid Djurklou förunnadt att
få se föreningen lefva upp i ny gestalt.
Tillsammans med den varmt intresserade
härads-höfdingen Carl Stenberg bildade han 1878
"Närikes Fornminnesförening" med uppgift
att åstadkomma ett provinsmuseum för
historiska och antikvariska samlingar och 1887
öppnades för allmänheten ett dylikt i en del af
det sydvästra tornet af Örebro slott. År 1905
bildades ytterligare en förening, som erhöll
namnet ’"Örebro läns museum och den 1
januari 1911 sammanslogos de båda museerna till
nuvarande "Föreningen Örebro läns museum".
Alltifrån sina unga år har intendenten
Hedberg varit en ifrig jägare och naturvän; han har t. ex. egenhändigt skjutit
49 älgar och varit med om ytterligare ett 130-tal dylikas fällande.
Bland annat har han varit inbjuden till flera kungliga jakter och då
tjänstgjort som "lifsignalist" åt de respektive jaktbefälhafvarne. Han har från
trycket utgifvit "Minnen från de kungliga jakterna i Västergötland 1898" och dessa
minnen äro äfven öfversatta till tyska språke, och har dessutom i ett flertal
tidningar och tidskrifter bidragit med liffulla jakt- och reseskildrngar samt
berättel-seT om arkeologiska forskningsfärder m. m.
Hedberg besjälas af samlarevurm och detta har hufvudsakligast koncentrerat
sig på att hopbringa svenska signerade jaktvapen och olika modeller af svenska
arméns skjutvapen med äfven att bilda en typisk kollektion horntroféer af svenska
hjortarter. Han innehar en mycket vacker och värdefull vapensamling i afseende
på typer, märken och signering. Denna samling har flera gånger varit utställd
inom landet, däraf två gånger i Stockholm, sista gången 6 månader på
Lifrustkammaren. Samlingen af hjortkronor har äfven varit utställd i utlandet
nämligen i Wien 1910 samt i Sverige, senast på Baltiska utställningen i Malmö 1914.
Båda samlingarna hafva blifvit prisbelönta, den sistnämda flera gånger.
Hedberg har under många år varit vice värd för aktiebolaget Norrlandsbankens
fastigheter i Örebro, men äger äfven och bebor eget hus i staden.
GUSTAF FREDRIK BRUCE.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
