- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Andra delen /
117

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om uppkomsten af slägtvapnet med dess besynnerliga figur, det hufvudlösa
trollet, hvilket gaf upphof till slägtnamnet, har en gammal sägen bevarats inom
ätten. Den anföres uti en år 1620 tryckt likpredikan, hållen af biskopen i
Wexiö Petrus Jonæ Angermannus, öfver fru Anna Trolle, enka efter den år 1574
halshuggne befälhafvaren för de skottska legotrupperna i Sverige Carl de
Mornay. Dessa skottska legotrupper voro den afsatte konung Erik XIV tillgifna
och anstiftade en sammansvärjning för att afsätta Johan III och återuppsätta
Erik XIV på tronen, hvilken dock upptäcktes genom förräderi af en bland de
sammansvurne, skottske kaptenen Balfour.

Skildringen i denna likpredikan lyder sålunda:» Hvad namnet Trolle
anlangar, är efter fru Anna Trolles berättelse, den hon af sina gamla föräldrar
tagit, nämligen för nio mansåldrar skedde, att en märkelig Gudfruktig herre
af samma slägt bodde på Edh i Östbo härad, hvilken kyrkiodagarne aldrig
försummade. När han om Jule-otta drog med sitt Hof till Voxtorps kyrka, Christi
hugneliga födelse att begå, opp satte sig Satan med en hel del af sina andar,
kom emot honom liksom en brudefärd, viljandes samma Gudstjenst hindra. Då
stälte Satan en i en jungfrus liknelse fram, som kom med ett dryckeshorn och
drack Herren till. Då undfick samme Herre hornet med den venstra handen
och kastade drycken bakom sig, men hornet behöll han och med högra handen
grep han svärdet och i det heliga nyfödda barnet Jesu Christi namn högg han
till jungfrun och skar hennes hufvud af.

När han från Gudstjensten tillbakakom, fanns samma jungfrus liknelse
liggandes på vägen med sådan skepnad, som Trollarnes vapen ännu i många
uthuggna stenar finnas. Denna saliga frun (Anna de Mornay, född Trolle)
berättade sig ofta haft hornet, som var afsatt med 300 slags färger, i sin hand
innan förra danska fejden, ty då kom samma horn i fiendens händer, när
Domkyrkan och Wexiö stad af de Danske år 1570 blef bränd.»

Det förefaller ingalunda osannolikt, att när biskop Petrus Jonæ Angermannus
anför denna familjetradition på detta sätt, han påverkades af då gällande
tidsanda. Under hela medeltiden och långt inpå nyare tid var tron på tomtar,
elfvor, skogsrån och andra öfvernaturliga varelsers ingripande i menniskornas
göranden och låtanden allmänt utbredd. Derjemte var tron på Satans stora
makt och inflytande djupt rotad, ej minst hos presterna; ett sorgligt bevis
härpå lemnar ju hexeriprocesserna i slutet af 1600-talet. Det ligger då nära
tillhands att antaga, det biskop Angermannus velat begagna tillfället att i sin
predikan framställa den ledes illslughet och varna sina åhörare för hans onda
anslag och funder samt derför lämpat berättelsen, så att den passade för
ändamålet.

En annan version finnes angående Trollevapnets uppkomst och den synes
för vår tid mera sannolik. Den berättar, att när Herve Ulf skulle hemföra sin
hustru Mechtild Folkunge efter bröllopet till Småland, en försmådd friare
förklädd till troll sökte röfva bort henne, men för brudgummens skarpa svärd och
starka arm miste han hufvudet. Herve antog till minne deraf Trollenamnet
och som sköldemärke ett hufvudlöst troll. Att röfva bort en brud var under
medeltiden ingalunda något ovanligt, ej heller att röfvaren dervid förklädde sig
till engel, troll eller annan skepnad. Säkerligen erbjöd den långa färden från
Folkungarnes gods i Mälardalen eller Östergötland genom djupa skogar och
öfver höga bergskammar samt talrika vattendrag ofta återkommande gynsamma
tillfällen för ett lurande försåt att söka rycka till sig det sköna bytet.

Emellertid kan med säkerhet antagas, att en gammal familjetradition om
en dylik episod fortlefvat inom Trolleslägten och sannolikt är, det någon
ovanlig händelse gifvit upphofvet till det ovanliga sköldemärket.

I norra Smålands fornminnesförening i Jönköping i föreningens gamla kyrka
i Jönköpings stadspark är uppsatt en gammal oljetafla, fordom bevarad i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:54:00 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free