Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
våda ihjälskjuten af sin svåger, ogift; dottern Maria Ewertsdotter von ’Dellvig,
lefde 1680, gift med ståthållaren i Reval Wilhelm Johansson Ulrich till Laits
i hans förra gifte samt sonen Otto Gustaf von Dellvig till Menikorb i
Liff-land, föcld 16 ... . Att denne verkligen var son till Ewert IV framgår ej fullt
bestämdt af befintliga genealogier, men det torde vara mycket sannolikt. Från
honom härstammar clen i Sverige ännu lefvande ätten von< Delwig, hvars alla
medlemmar äro bosatta i Örebro. Den är af samma, stam, som de på
riddarhuset naturaliserade adliga och friherrlig^ ätterna von Dellvig, hvilka nu äro
utslocknade, samt för och har alltid burit det urgamla von Dellvigska vapnet,
en sköld af silfver med ginbalk i blått fält, belagd
mecl skyskuror (blixtar), i rödt.
Otto Gustaf von Dellvig blef år 1700 ryttmästare
vid Åbo läns tremännings kavalleri, 1701 major ocli
.1702 öfverstlöjtnant derstädes. År 1688 ingick han
Ȋktenskap mecl Hilgard Elisabet Ottosdotter
Rehbin-der, föclcl 1665, dotter till öfversten och landtrådet i
Estland, friherre Otto Rehbinder till Uddrich i Kaiks
socken i Lifflancl, föclcl 1640, clöcl 1710 samt
friherrinnan Gertrud Helena von Tisenhausen.
I hennes broders, stormarskalken
(fältmarskalken) i Sovoysk tjenst, friherre Bernhard Otto
Rehbin-ders antaflor förekommer en Luitgarcl von Dellvig
gift mecl landtrådet Ludvig Otto von Taube, men
någon hennes härledning angifves ej. Denne
Rehbinder var föcld i Rewal 1662 och afled 1742 i Turin
samt är begrafd der i kyrkan S:t Spirito, hvarest öfver honom är uppsatt en
präktig mausolé. Han antog katolska läran, hade stort anseende för sin
tapperhet och var ganska rik. Kort före sin clöcl erbjöd han någon af sin slägt
att resa till Turin för att blifva hans arfvinge, men cletta anbud blef ej af
någon antaget. I Anreps Ättartaflor uppgifves, att han var fänrik viel Nerike
och Wermlands regemente, hvarifrån han öfvergick som fänrik vid Lifgardet
1680. I förstnämnda regementes papper finnes han dock ingenstans upptagen.
Otto Gustaf von Dellvig hade i sitt äktenskap tvenne söner a) Hans
Henrik, öfverste, b) Otto Reinhold, major.
a) Hans Henrik von Dellvig till Weibstfehr föddes 29 november 1693 i
Estland. Blef förare vid Lif dragonerna 1711 och följande år fänrik vid
Helsinge regemente samt bevistade samma år clen 9 november slaget vid Gadebusch,
der han blef blesserad. Kort derefter, på sjelfva julaftonen, blef han löjtnant
vid Helsinge regemente och nästföljande år clen 16 maj 1713 fången vid
Tön-ningens kapitulation, men han undkom fångenskapen följande år, då han
lyckades rymma. År 1717 staclfästades han i löjtnantsbeställningen och 1718
blef han kapten vid nyssnämnda regemente; deltog samma år i cle Armfeltska
karolinernas olyckliga tåg mot Trondhjem.
Under finska kriget 1741—1743 användes han i åtskilliga uppdrag och
blef 1742 major viel Tavastehus läns regemente; avancerade till öfverstlöjtnant
1744 derstädes; erhöll 1748 Svärdsorden, hvilken clå instiftades och blef
följande år öfverste och chef för Björneborgs regemente samt 175.1 vice
landshöfding i Kymmenegårds län.
Han insjuknade svårt i oktober 1757 på öfverstebostället Selkis och var
fortfarande sjuk, clå elden natten mellan den 9 och 10 februari 1758 kom lös på
gården. Under det att han halfdöd af rök och illa bränd skulle dragas ut genom
ett fönster, sargades han så illa i magen af en spik, att han afled följande dag.
Viel cletta tillfälle blefvo hans syskonbarn, två fröknar Finne och en fröken
von dellvigska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
