Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
LAMBERTSKA ARFVET
vardt, att den skulle helt och hållet dö bort af ålderdomssvaghet. Då
uppstod ånyo en kvinna, en Margareta Wadströms värdiga efterföljerska och
samlade de modfällda men ännu troende Lambertsarfvingarnes glesnade skara.
Hennes namn var fru Vendia Margareta Hjertzell, född Nerpin i Umeå 1794 samt
sedan 1823 enka efter handlanden derstädes Nils Kristian Hjertzell. Vid
hennes sida. stodo troget i striden riksdagsmannen och bankofullmäktigen Johan
Eriksson från Hedemora samt handlanden Carl Julius Dimberg, hvilken
inflyttat från Göteborg till Stockholm, der han afled i stor misére 1857.
På hösten 1840 höllos i Stockholm tvenne sammanträden talrikt besökta
af Lambertsarfvingar under presidium af lagman W. M. Cygneus från
Vesterbotten. Der upplystes, att man kommit under fund mecl, clet svenska
staten alltsedan Gustaf III:s tid ’hade s. k. »ärftliga lån» i den holländska
riksbanken till ett belopp af 6 millioner gulden. För dessa hade som säkerhet
utfärdats statsobligationer till samma belopp och allteftersom cle förföllo hade
cle likviderats med clet cler inneståencle Lambertska arfvet. Eör att skydda
sig mot förlust, för den händelse att arfvingarne tilläfventyrs lyckades fullt
kategoriskt styrka, sin arfsrätt och sålunda utkräfde beloppet, hade stipulerats
som villkor, att dessa lån skulle i svenska statskassan uppföras och redovisas
som s. k. »ärftliga lån», fastän statsobligationerna redan voro inlösta, men
att betalningsskyldighet för dem skulle ånyo inträda, endast om
Lambertsarf-vingarne kommo till sin rätt.
Man hade dessutom nu fått noggrannare kännedom än förut om cle
Lambertska domänerna i Demerara och af allt framgick, att cle voro oerhördt
värdefulla samt att sir John Gladstones besittningsrätt, till hvad han inköpt af dessa,
ej voro laglig.
Då ju såväl Erik Haqvin Huss som Jonas Fileen, efter hvad som kunde
lagligen styrkas, orättmätigt lagt under sig flera plantager rätteligen hörande
till arfvet, torde deras motsvarande värde kunna utkräfvas af dem, som tagit
dessa bådas kvarlåtenskap i besittning. Vidare hade Jonas
Wennman-Lam-bert uppträdt med flera andra namn än Berntsson och Wennman, t. ex. Hans
Vinou och Killian Imhoff och deras kvarlåtenskap tillhörde sålunda rätteligen
Lambertsarfvingarne.
I holländska statsbanken funnos ansenliga belopp af arfvet i behåll och
clen vidräkning, som skulle anställas mot såväl holländska som svenska statien
skulle förutom cle »ärftliga lånen» äfven inbringa betydliga summor.
Derjemte avhandlades andra frågor isynnerhet organisatoriska och en
arbetsfördelning uppgjordes, cler den tyngsta bördan kom att hvila på Dimberg.
Man var så säker på frågans snara lyckliga lösning, att en förbindelse i två
exemplar, hvilken tillförsäkrade utreclarne en tredjedel af arfvet, utfärdades.
Folkfantasien kom i rörelse och sysselsatte sig mecl clet Lambertska arfvet,
om hvilket de mest orimliga och fantastiska berättelser och detaljer kommo i
omlopp samt kritiklöst troddes af clen stora allmänheten. Äfven högtställda
personer intresserade sig för frågan. En af Dimberg affattad och till K. Maj:t
ställd inlaga, innehållande en historik åtföljd af många belysande aktstycken
med bön om ministeriel hjelp, öfvertygade många. Också anses denna inlaga
för clen mest betj^dande och clen bäst genomarbetade, som någonsin företetts
under arfsfrågans långa tillvaro och förvaras i K. Biblioteket i afskrift.
De öfverspända förhoppningarne stodo på sin höjdpunkt, då »Törnrosens»
skald C. J. L. Almqvists roman »Smaragdbruden eller följden af ett rikt
no’r-diskt arf» utkom i Norrköping 1845 och bokstafligen slukades af massorna.
Den blef en tändande gnista för cle sjudande arfskänslorna. och de orimliga
fantasiernas brand, som nu uppflammade högt mot skyn. Man skulle kunna kalla
denna period för clen Lambertska arfsfrågans storhetstid.
Redan .1853 synas dock cle storslagna förhoppningarne ohjälpligen hafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
