Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 ÄTTEN STROKIRCH (STROKIRK)
Laxå eller Lilla Lassåna bruks och landtegendom anlades i början af
1600-talet af borgmästaren i Stockholm Anders Boij, död 1688, bördig från
Skottland; brukets privilegier datera sig från 1642. Hans son, den om svenska
jernhandteringen så högt förtjente assessoorn Anton Boij, nobil. Boij N:o 899, född
1629 död 1710, innehade bland sina många bruk och egendomar äfven Laxå,
men under de tryckta affärskonjunkturer, hvilka framkallades af Carl XII:s
långa förödande krig, kom han på obestånd och måste realisera sina tillgångar.
Laxå kom nu i generalmajoren friherre Anders Lagercronas ego. Han afled 1739
och Laxå gick i arf till hans dotter Margareta Brita Lagercrona gift med
generalmajoren Otto Reinhold Wrangel till Sauss N:o 1770, död 1745 och derefter
till deras son, ofvannämnde generalmajoren friherre Fredrik Ulrik Wrangel,
som 1787 afyttrade det till Elias Strokirk.
Elias Strokirk var en kunnig och driftig brukskarl samt en framstående
organisatör och förvaltare af sina stora domäner. Sina egendomar satte han i
ett utmärkt skick, serskilt Laxå, der han grundlade brukets oberoende och
framtida bestånd, reglerade egogränserna samt verkställde omfattande nybyggnader.
Detta verk fortsattes af hans svärson dispaschören Carl Cassel och hans
ättlingar.
Till minne af Elias Strokirk läto Laxå bruks intressanter på 100-årsdagen
af hans död, den 10 december 1911 på hans graf å Nysunds kyrkogård resa en
circa 5 meter hög obelisk af granit med sockel och med inskription gjuten af
Laxå gjutjern, utförd af brukets arbetare.
Han var en kraftig och sträng man, men på samma gång en rättvis och god
husbonde, hvars minne ännu lefver kvar genom många berättelser i den bygd,
der han lefde och verkade i en tid, då ännu ett visst patriarkaliskt förhållande
rådde mellan arbetsgifvare och arbetare och nutidens storstrejker och
syndikalistiska propaganda voro okända.
En förteckning på belöningar, som utdelades till Ölsboda och Laxå smeder
och underhafvande för visadt välförhållande, finnes i behåll och lyder sålunda:
Prämie stycken vid Ölsboda.
l:mo. Kiäpp-knapp N:o 1 (4 lod) — i stället för tobak och tredie supen.
2:o. Kiäpp-knapp N:o 2 (4 lod) — han förstår att taga efter, hvad som
nyttigt, redbart och höfsligt är.
3:o. Tumlare (förgyld 4 lod) — för Skogsblädning och Räns, för maklig
Kohlning och starcke Kohl.
4:o. Silfsked (räfflad 6 1/2 lod) — för rent hus, ansade Guds gåfvor, Snälle
händer, tarflighet och acktade smulor, mannens hielp.
5:o. Guldring (flat om 2 ducater) — för barnen i tuckt och Herrans
förmaning.
6:o. Kopp (kantig, förgyld 12 lod) — för eftertanke, arbetsamhet, gamla
formen och god räkning, bondefoler — ståndets heder!
Granne! God tår!
7:o. Bägare (förgyld om 50 lod) — till Mäster — (mästersmedarne vid brukets
härdar) — för godt, vackert och mycke jern med måtteliga kohl.
8:o. Guldring (flat om 1½ ducat) — för ladugårdstienst.
Fordringarne på en jägares och fiskares egenskaper och stadgade
lönevillkor vid Ölsboda framgår af nedanstående P. M.:
Egenskaper:
l:mo. Medelålders karl, häldre öfver än underårig och hälst Sörmländing.
2:o. Nykter, Christen och Höfsad — händter och trefven, förnämligast med
Fiske Redskapen så att binda som att laga.
3:o. Ströfva i skogen och fiska emellanåt, stadigt och jämt; urskiljende yrke
efter Tid och omständigheter samt Redskapen efter yrket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
