- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Tredje delen /
102

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄTTEN HERLENIUS, HERLEN 112

.1726, intill 1714, clå han erhöll tillstånd att köpa bruket af kronan för en
summa af 23,938 daler 10 öre 16 runstycken silfvermynt.

Derefter gick det i arf till hans son assessor Hans Gustaf Linroth, född
1695, döcl 1729, och efter honom i arf till lians son, kammarherren Claes Gustaf
Linroth, född 1729, döcl 1799.

Det finnes en gängse sägen i Storforstrakten, att. under kammarherre
Linroths tid skulle en adelsman legat gömd på Riddarön i Östersjön mellan Storfors
och Nykroppa. Vidare förtäljes, ehuru det ingalunda är bevisadt, att denne
adelsman skulle hafva varit grefve Claes Fredrik Horn, hvilken för sin
delaktighet i konung Gustaf III:s mord 1792 af Svea Hofrätt dömdes1 från lif,
ära och gods samt att mista högra handen, halshuggas och steglas1. Han
lyckades dock att fly ur fängelset och tog clå sin tillflykt till sin vän
kammarherre Linroth på Storfors, som gömde honom på Riddarön, tills lian fick. tillfälle
att fly till Danmark. Horns dorn blef sedermera ändrad och lindrades till
evär-derlig landsflykt. Under namnet Fredrik Claesson bodde han med sin familj
i Köpenhamn intill sin döcl 1823.

Om samma ö> berättas, att den under 1300-talet varit tillflykts-ort för en
riddare viel namn Per, efter hvilken den kallades Riddarön. För något
begånget brott skall han måst. fly till Vermlands obygder och efter sitt hårda lif
på ön fick han namnet Per Holmfasta. Under ett ströftåg norr om sjön säges
han hafva upptäckt Persbergs rika malmfält, hvilka alltså af honom fått sitt
namn och sedan han inrapporterat sin upptäckt till konung Magnus Eriksson,
blef han benådad. I sitt bref till konungen skall han hafva användt följande rim:

»Det ligger en riddare på ö i Östersjö,
Och äter fisk utan salt och brö.»

Kammarherre Linroth förvaltade ej sjelf Storfors utan hade öfverlemnat
dess skötsel åt sin syssling, den bekante frisinnade politikern och
riksdagstalaren Claes De Frietzcky till Säbyluncl i Kumla socken i Nerike, född 1727, clöd
1803 och begrafd på Kumla kyrkogård under en hög monumental granitvård.
Han afled ogift och mecl honom utgick ätten De Frietzcky N:o 1375. Han var
son till öfverstlöjtnanten vid Nerike och Vermlands regemente Johan De Frietzcky
af böhmisk härstamning och Anna Elisabeth Linroth, dotter till ofvannämnde
major Claes Linroth.

År 1778 efterträddes Frietzcky af sin frände Carl Axel TJnroth, född 1740,
clöd 1816. Hans dotter Louise Magdalena Linroth, född 1784, clöd 1866 i
Kristinehamn, som 1809 ingick äktenskap med den bekante revolutionsmannen,
sedermera landshöfdingen, serafimerricldaren och grefven Georg Adlersparre,
anlade utefter elfveii: viel Storfors en vacker promenadplats, den s. k.
Hagalunds-promenaden. Kort före sin döcl tog hon löfte af brukspatron Herlenius, att; han
skulle under den tid han var disponent på Storfors vårda sagda
promenadan-läggning, hvilket löfte också samvetsgrant uppfylldes.

I slutet af 1700-talet förenades Bjurbäcken mecl Storfors. Bjurbäcken är
ett gammalt jernbruk, som ursprungligen hörde till Filipstads landsförsamling,
men 1642 öfverflyttades till Lungsuncls socken. Det upptages i fogclehandlin
gar, cl. v. s. jordeboken 1648—1656 såsom torp, men 1609 omtalas en
knip-eller spikhammare derstädes. År 1611 och 1612 låg Bjurbäcks hammare för
skatt, d. v. s, var utarrénderad. En friherre Gustaf Horn, född 1601, död
1638, skref sig herre till Versela och Bjurbäck. Inspektor Elias Jjorsson
Linderoth till Alkvettern i Bjurkärns socken i Vermland, född 1620, död 1690, hvars
barn adlades till Linroth N:o 1222, inköpte 1668 5/R delar af masugnen viel
Bjurbäcken. Hans son assessor Johan Linroth, född 1653, döcl 1720, var egare
till bruket i sin helhet. Dennes yngste son i hans andra gifte Johan Gustaf
Linroth, född 1704, död 1772, var brukspatron på Bjurbäcken och Long i Grums

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:54:02 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/3/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free